Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och förordas sedermera af Posten. «Af alla spektakler
är intet nyttigare än en god komedi, der man straxt i
sin början kan angripa oskick och galenskap, och
blottställa vännerna deraf för allmänt åtlöje.» Direktionen
vid nyssnämnda theater uppmanas att utgifva pjesen
från trycket, och slutligen anföres ett yttrande ur ett
bref från Stockholm till en fransk tidning i Leyden, så
lydande: «Man väntade sig icke att i adertonde sekulum
få se en sekt upprinna, hvars galenskap icke har annat
upphof än för mycken tro (superstition) och okunnighet.
Emellertid har man nu på två månader här hört
omtalas ett slags separatister (sectaires), som, under
påstående att förbättra religionen, taga bort några dess
väsentligaste artiklar och sätta mystiska grundsatser i stället,
tagna ur Böhmes och hans likars skrifter. De kalla sig
«välmenande bröder»; men efter de sjelfgjorda helgonens
fromma vana fördömma de alla, som icke antaga deras
satser. Dessa separatister äro nästan alla af pöbeln,
och hafva till hufvudman en silkesväfvaregesäll, som
skall heta Collin. Änskönt ett dylikt sällskap icke kan
väcka stor uppmärksamhet ibland klasser af hederliga
medborgare, har dock polisen fogat anstalt till allmänna
rons bibehållande»*).
Ett år senare, i Januari 1783, träffar man en
per-sifflage, som är rigtad mot Svedenborgs andesyner. «Då
jag för några dagar sedan», heter det, «gick öfver Adolf
Fredriks kyrkogård, blef jag litet framför mig varse en
välklädd man, något ålderstigen, som utan att möta
eller råka någon, tog af sig hatten och bugade sig
ganska ödmjukt. Sedan jag kommit honom närmare
märkte jag äfven att han med all vördnad framförde
några ord, ehuru jag ej kunde det ringaste deraf fatta,
emedan han talade latin, hvilket språk jag ej har den
*) Stockholms-Posten, 1782, N:o 59.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
