Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyckan att förstå. Jag måste således nöja mig med att
betrakta hans person’och rörelser, hvilka ock i sanning
voro rätt besynnerliga. Alla hans åtbörder gåfvo ock
tillkänna mycken undergifvenhet, och vid hvar mening
som utsädes följde en djup bugning, ungefär af det
slag, som brukas af en landtprest, då han uppvaktar
sitt nådiga sockenherrskap. Efter det jag således en
stund stått honom helt nära, utan att han sett mig,
beslöt jag att tala honom till. Jag frågade honom
hvilken det var som han höll samtal med, men han gaf i
början ej akt på mig utan fortsatte sin diskurs;
ändtligen, och på mina itererade frågor, vände han sig hastigt
om och, liksom sticken att nödgas af bry ta sin
konversation, sade: Min herre, det är högst oanständigt att
således attackera hederligt folk; gå er väg, ni är icke
nog upplyst att begripa de ting, som äro öfver det
jordiska; något vidare svar kunde jag omöjligen få af
honom, utan han vände sig straxt ifrån mig igen, och
sedan han åter mumlat en liten stund lika som förut,
bugade han sig flera resor nästan till jorden och gick
sin väg ganska fort, liksom han ville skynda sig utur
min åsyn. Hvar och en torde lätteligen finna att denne
mannen var en svedenborgian, som hunnit till den höjd
af inbillningssjuka att han har syner och kan tala med
andar. Af hans uppförande vid detta tillfälle kan man
äfven sluta, att den osynliga varelsen måtte hafva varit
af hög rang; i fall annars någon rangordning bland andar
äger rum, hvilket jag icke har mig särdeles väl bekant» *).
Denna löjliga historia påminner ovilkorligen om
den ej mindre löjliga, som berättas i Atterboms Siare
och Skalder om Svedenborgs samtal med Virgilius,
hvilket äfven hölls på latin, ehuru det ej uttryckligen
för-mäles om den del af konversationen, som föll på Vir-
*) Stockholms-Posten 1783, N:o 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
