Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbanden, min herre, för er ädla föresats att lära oss rätt känna honom.
Att han var en fantast, ja, en mäkta stor fantast, det är oemotsägligt deraf,
att mänga utgifva honom för en sådan. Och som dessa hafva den lyckan
att icke af någon kärlek vilja känna hvarken hans frejd eller hans skrifter,
så följer att de allena äro de mest opartiska domare öfver båda delarna.
Andra deremot, som olyekligtvis äro besmittade med ganska säker och
grundlig kunskap om mannen, de försäkra på ära och tro, att han ägde en
ge-nomädel själ, ett i grunden godt och helgadt hjerta, ett djupt och redigt
förstånd och en brinnande håg att vara nyttig och välgörande för alla. De
vilja alldeles förvissa oss om, att han var utrustad med makalösa
ordningslagar i sin tankegåfva; att han i alla sina ändamål och gemingar ej
andades annat än en oförfalskad kärlek till Gud, nästan och sanningen, och att
i hela hans lefnad ej kan framvisas ett enda steg, som viker från godt
samvete och en äkta kristendom. Bet är bedröfligt att de, som föregifva detta,
äro till största delen goda och visa menniskor, ja många äfven ibland de
store och mäktige, så väl i detta riket som i flera andra. Men se bara,
huru smittan kan utbreda sig! dock är dessas intyg så mycket mindre på~
litligt, ju mera de grundligen känna honom; ty det är en ren följd att så
snart de af kristlig kärlek icke vilja fördöma honom, så äro de icke längre
oväldiga utan samvetslösa domare; och sådana kunna icke döma rätt, efter
de redan med öfvervigt äro vända åt den goda sidan.»
«Det blir således dervid att han är en fantast, och derom vittna äfven
till öfverflöd hans skrifter. Bet är sannt att dessa äfro författade med
förträfflig ordning, tydlighet och styrka; men, men — den olyckan, att de
aro uppfyllda med oräkneliga galenskaper! Ja, den Svedenborg, hvad
sottiser han skrifver, och skrifver icke blott, utan, såsom min herre rätt starkt
och eftertänkligt yttrar: han framkläcker sottiser.»–-«Sedan det
således», fortfar författaren, «är utom allt tvifvelsmål, att Svedenborg, efter
min herres sinnrika utsago, framkläckt sottiser, så bör det blifva en
gemensam sak för oss, min herre, att framlägga dem för allmänheten, på det
dess omdöme öfver mannen derigenom måtte stadgas. Jag lofvar att biträda
med ämnen deruti så mycket min tid tillåter. Men för denna gången får
jag bland hans sottiser endast nämna följande: Han skrifver först den
sottisen att han alltifrån sin ungdom blifvit af Herran beredd till det verk,
hvaruti han sedan blef nyttjad. Han skrifver den sottisen att han ifrån år
1710 ända till år 1743, eller uti hela tre och trettio åren, varit af Herran
inledd i de naturliga vetenskaperna till den ändan att hans fömuftsgåfva,
genom dessa lägre sanningar och genom kärlek för nytta dermed, måtte
öppnas och tilldanas att kunna emottaga de högre eller andliga. Han
skrifver oftare den sottisen, att Herren sjelf år 1743 på ett mildrikt sätt
behagat i person uppenbara sig för honom, öppna hans andes syn och försätta
honom i en alldeles ovanlig gemenskap med andeliga verlden och dess
innevånare. Han skrifver den sottisen, att han genom nio och tjugo år oafbru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
