Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nåde sina spalter också för Svedenborgs försvarare.
Äfven med Cagliostro fick dess allmänhet nu tillfälle att
göra bekantskap. Men dessa stridsskrifter voro endast
inledande förpostfäktningar för det stora slag, som skulle
lefvereras under år 1787. Posten synes hafva användt
de nästföregående åren att komplettera sina förråder och
fullrusta sig. Också stod den slagfärdig redan vid årets
» första början. De förnämsta kämpar under denna
vigtiga strid voro Kellgren och Rosenstein. Den nya
skolan i ’vår vitterhet har sökt att så mycket som möjligt
förringa värdet af hvad dessa båda upplysningens
för-fäktare derunder uträttade. Sjelfva böjda för theosofi
och mystik, sågo denna skolas anhängare med
misstroende hvarje det sunda förnuftets försök att mot deras
inkräktningar försvara sina rättigheter. Man blundade
hellre för en Rosenkreutz’ eller Cagliostro’s uppenbara
bedrägerier än man ville nedlåta sig att godkänna det
afskydda adertoude seklets platta rationalism.
Kellgren förlät man väl för hans förmenta omvändelses skull,
eller behandlade honom åtminstone med en något större
skonsamhet; ehuru han af sina samtida ansågs så litet
omvänd, att Reuterholm vid hans död lyckönskade sig
att «det nu var en fantast mindre»*); deremot uttömde
man hela sin bitterhet mot Rosenstein, en man, som
enligt min tanke ännu icke åtnjutit full rättvisa i vår
litteraturhistoria. Utom det att han var en för sin tid
grundligen bildad man, var han en hederlig, rättänkande och
frimodig fosterlandsvän, som framställde sina, väl icke
djupsinniga, men klara, sanna och öfvertygande åsigter,
på ett språk, som ställer honom främst bland sitt
tide-hvarfs prosatörer. Lägger man härtill att det fordrades
ej obetydligt politiskt mod hos dessa båda män,
Kellgren, som var beroende af konungens pensioner, och
*) Adlerbeth, Historiska Anteckningar, II: 288 not.
Malmström. II. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
