Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jngenting kan vara löjligare än att en ledamot af ett förnuftigt
sällskap är i undervigt af vett och vill säga någonting, men förlofrar sig
emellan Kina och Telge.»
«Det är smärtande att höra klokt och hederligt folk kalla en som
finner något godt i Voltaire 8 skrifter Voltairian, en som smält guld en
guldmakare. J, förnuftets forskare! hafven J icke funnit, att en god och
förnuftig man aldrig är partigängare.–;–Alla stora häcklare äro parti-
svärmare: genom de osanna stämplar och omdömen de sätta på auktorer
och skrifter, äro de detsamma i litteraturens verld som mördare och tjufvar
i politikens, eller bladlössen, iglarne, skarabéerna och getingarne i naturens
rike. Det första steg man någonsin kan taga att blifva oförnuftig, är att
fördöma ett ämne innan man det granskat eller betraktat i en förnuftig
tankledning. Hypotenusa kan man icke förstå, innan man vet hvad som
föregå^; ergo är Hypotenusa galenskap och foster af en irrad hjerna. Ar
det denna slutkonst man ser, läser och hör uti ett upplyst tidehvarf, vänta
då tills sällskapet Pro Sensu Communi vinner anseende och styrka.»
«Men om det är nedanom regeringens högre omsorger att kasta ögat
på religions- eller ordningshatares dårskaper, borde dock hvar och en
hederlig man göra sig sjelf rätt, och icke kalla sig förnuftig, när hans hela
väsende är oförnuftigt: när han tillskapar i andras hus tjufvar i stället för
äkta arfvingar: när han uppfyller landet med skökor, sörjande enkor och
faderlösa barn: när han rycker brödet ur den fattiges och flitiges mun
derigenom att han vanryktar honom, mördar sanning och oskuld, hämnas på
blotta misstankar, vänder sig efter skänker och lismande, icke efter
rättvisan.»
«Ingen ordning finnes utan ceremoni, och om genom
ordens-sammankomster fattighus kunna uppresas, faderlösa barn försörjas, är sådant mera
nyttigt för samhället än att i en tidning för egen vinning inblåsa i
allmänheten förderfliga tänkesätt emot Gud, öfverhet, samhällen och medborgare.»
«Nämn oss en enda religionsföraktare, som icke, efter att ha noga lärt
känna honom, befinnes en ömkansvärd menniska; men jag kände ännu aldrig
en enda stor ordensbroder, som icke var en öm och välgörande man,
under-gifven sin konung, trogen fäderneslandet, nyttig och vänfast för lyröderna.
Samhällslefnad gör menniskan mindre egenkär, mindre egennyttig.»
De nya mot-theser som ånyo framställdes af
sällskapet «Pro Sensu Communi» och den flitiga skriftvexling, som
derpå följde mellan dess anhängare och motståndare,
förbigå vi såsom för sakens utveckling mindre vigtig. Mera
betydelsefull för utredandet af de kultur-historiska frågor,
som under denna polemik behandlades, är kungörelsen om
stiftandet af ett nytt sällskap Pro Vsu Rationis Vero (för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
