Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid och evighet, på en gång är verksam både för sitt
verldsliga väl och sin eviga lycksalighet». I motsats
härtill tecknas nu den menniska, som erkänner
religionen såsom en yttre politisk institution för samhällets
säkerhet, huru hos en sådan menniska «alla de onda
böjelser och vanarter, som hon fått i arf af föräldrar,
som hon tillökt med nya laster i ungdomsåren och dem
hon alla förstärker genom daglig vana, nu fritt upprätta
ett segrande välde i hennes vilja; huru hon stundligen
söker uppfylla sitt förstånd med satser, som smaka och
gynna detta välde; således med de vanvettiga
tankebilder att ingen Gud är, att himmel och helvete icke
gifvas, att godt och ondt, sanning och lögn hafva intet
annat ursprung, ingen annan måttstock än hennes eget
tycke och den öfriga verldens inbillade välbehag»;
slutligen huru hon «icke kan göra annat än anse sig ensam
såsom enda ögonmärket och medelpunkten för verldens
styrelse, för fosterland, samhällen, medborgare och nästa,
och räknar dem alla för blotta verktyg till hennes lustars
befordran». — «Utvärtes», heter det vidare, «och i
sällskap med andra kan hon ikläda sig hvad nymodig och
passande skapnad hon behagar, men invärtes och i
löndom är hon ett oföränderligt sammanhang af sjelf kära
djuriska lustar och sanningshatande tänkesätt. Hvad är
nu i detta tillstånd hennes goda och förnuftiga
medborgerlighet? Jo, hennes godhet är en vacker böjlighet i ord
och åtbörder, jemte vissa kroppens gerningar inrättade
efter borgerliga lagars utsagor, och förknippade med en
vaksam brånad att leda hela nyttan deraf inpå sig sjelf
tillbaka. Hennes förnuft åter är en i sinnet inpräglad
samling af de synliga tingens bilder, parad med en
munvig resoneringsgåfva, att kunna sätta de klaraste
saker i mörker och ovisshet, och styrd af den fantastiska
tankeyrsel, att hon sjelf är Gud och Gud är ett intet,
att allt det onda, som kan undgå verldsligt straff, är ett
verkligt godt, och att allt det goda, som sätter gräns
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
