Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för hennes vilda lustar, är ett verkligt ondt, med dylikt
mera». Slutligen går programet sällskapet Pro Sensu
Communi mera direkte på lifvet:
«Då sällskapet Pro Sensu Communi för det allmänna kungör, att det
på sin valda stora högtidsdag ärnar uti engelsmannen John Locke fira
åminnelsen af den förnuftigaste man som jorden burit; så tyckes sällskapet
tillegna det förnuft, hvars dyrkan det gjort till sitt föremål, nog sekterisk art
och öfverdrifva sitt omdöme högre än det synes kunna passa sig för ett
förnuftigt sällskap. Dock, detta kan vara en kär enthusiasm, som är lätt
förlåtlig, och förtjenar ej att granskas. Men låtom oss komma öfverens
och i något mildare ton sätta att Locke varit en ganska förnuftig man, så
måste dock sällskapet hafva någon grund, någon säker måttstock äfven för
detta omdöme. Grunden och måttstocken dertill kan ej ligga annorstädes
än antingen uti mannens egen lefnad eller i hans utgifna skrifter. Antages
det förra till omdömesgrund, på det sätt att sällskapet anser honom för en
ganska förnuftig man i stöd af hans förnuftiga lefnad, så vilja vi väl, i
brist af behörig kännedom, för ingen del bestrida honom detta; men vi
tro dock tillika, att han i denna omständighet både på sin tid och i alla
tidehvarf haft många sina likar. Om åter sällskapet tilld ömer honom namn
af ganska förnuftig endast i följd af hans skrifter, så få vi deremot
förklara, dock utan allt afseende på Locken, det vi anse denna grund till ett
slikt omdöme för ganska osäker och svigtande, ja för så slipprig, att
mången författares djuptänkta skrifter, jemförda med hans hemlefnad och
passioner, kunna ofta göra honom all titel af förnuftig man stridig, och till
denna heder dubbelt ovärdig.»–-
Derefter gifver författaren tillkänna sin tanka om
den af sällskapet Pro Sensu Communi föreslagna
utvägen att anställa ett slags offentliga disputationer, och
bifogar dervid följande rigtiga anmärkning: «Om
verlds-lig sanning skall utforskas och påfinnas,’så måste först
Sjelfva forskningsämnet eller den uppgift, hvarutur
sanningen skall framsökas, nödvändigt hafva uti sig någon
äkta sanningshalt, jemförelsevis, såsom ett berg,
hvarutur malm skall uppletas, måste vara malmartadt, annars
forskar man förgäfves. För det andra får man icke anse
för sanning hvar ochu en sats, som ljuder väl för örat
och kan med skenbara skäl bestyrkas till dess den ser
ut som sanning; ty somliga hafva genom inneliggandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
