Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
renare dag; aldrig lättro och vidskepelse, fördomar och
villor sänka menniskor i en djupare förnedring, än
under ifrågavarande tidskifte». «Detta omdöme», säger
granskaren*), afastän det ock i något afseende vore sannt,
tyckes dock behöfva mycken förklaring och tåla flera
undantag:
«Allra föret yppar sig den frågan, hvad här må förstås med sanning
och ljns och med den rena dag, som deraf sprides; ty vid dessa vackra ord
knnna tusende olika begrepp bindas, både sanna och falska. I sjelfva verket
det så, att allt hvad menniskan af hjertat älskar och vill, det kallar hon
godt; och allt hvad som gynnar denna kärlek, allt som kan tjena henne till
medel eller skäl att bestyrka sin viljas nöjen, det håller hon för sannt;
hvarfore sådan som hennes rådande kärlek är, sådant är ock det ljns, hvaraf
hennes förstånd bestrålas. Härifrån kommer att i hvad sinnesskick en
menniska må vara, anser hon dock sina stadgade favorittankar för sanning och
ljns; likaså dömer hvarenda sekt om sin fastställda lärobyggnad och sjelfva
atheisten ger äfven detta namn åt sina bestyrkta (sic) satser. Så mycket
alla dessa hvar på sitt vis i frihet få utbreda sina tänkesätt ibland andra,
i den mån tycka de, att sanningens ljus sprider en mera allmän och ren
dag; men all annan upplysning, som befinnes deremot stridig eller
hinder-lig, den blir då med hög röst utropad antingen för ett ämne af villor och
fördomar eller för vidskepelse och lättro. Detta bevisar, huru angeläget det
är att hafva någon allmän och säker måttstock för sina omdömen om ljus
och sanning; och ingen måttstock af sådan halt lärer gifvas bättre än den,
som är grundad i sjelfva ordningen. Denna är så beskaffad, att all sanning,
som både i sig sjelf och äfven inom menniskan är sanning, måste leda sitt
enda ursprung af Gud, och medföra ett invärtes erkännande af honom:
den måste i någon måtto vara förenbar eller sympathiserande med
uppenbarelsens grundlagar och hafva kärlek för nästan och välgörande
nyttor i lefvernet till sitt yppersta syftemål; den måste ock vara förbunden
eller åtminstone vilja förbinda sig med en sådan hjertats godhet, som
segrar öfver lågheter och onda begär, samt omsider äga till påföljd en alltid
stigande förädling af menniskans afsigter och tänkesätt. Ehvad kunskap
eller tankebyggfiad, som icke innebär denna stämpel, den är antingen icke
sanning i sig sjelf, eller, om den så vore, är den likväl icke sanning hos
menniskan; ty den har då af henne blifvit förfalskad, eller ock är den blott
ett tomt ord på hennes läppar, som ingenting betyder. Häraf följer således
att menniskans ändamål och gerningar, eller dess rådande sinnesart och
lefnad i hänseende till Gud och nästan, utgör den enda pålitliga pröfvogrund,
hvarigenom fulleligen kan utrönas, om sanningens ljus upplyser dess tan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
