Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kar och tidehvarf eller icke. Ar allmänna sinnesarten och lefhaden i
grunden god, så äger den alltid segrande håg och styrka att anskaffa sig all
möjlig äkta sanning; och det ljus, som derifrån sprides, är obedrägligt och
rent ifrån skuggor; ty det upptäcker hvarje sak sådan som den är i Sjelfva
verket. Är åter denna sinnesart och lefnad invärtes ond, så uppsöker och
parar den sig med likartade tänkesätt, det är: med falska och förföriska
satser. Dessa tyckas väl också hafva ett slags ljus med sig; men detta
ljuset är ett dårande irrsken, hvaruti allting skådas under sådan gestalt, som
begärelsens nöje tillskapar. Och när man då ifrån denna synpunkt oväldigt
betraktar den kristna verlden, så måste det vara särdeles skarpa ögon, som der
ännu kunna se något ansenligt sanningsljus, allraminst i så hög grad, att
det till klarhet och ren dag öfverträffar alla föregående verldsåldrar.»
«Af det anförda lärer kunna inses», heter det vidare, «att äfven
verkliga sanningar, som användas antingen till försvar för en lastbar lefnad eller
till bestyrkande af falska grundtankar, förlora derigenom all egenskap af
sanning och ikläda sig tvärtom en lika natur med uppenbara villosatser.
Denna omständighet uppdagar huruvida titel af sanning och ljus kan
tilläggas hvarjehanda lärda vetenskaper. Ehuru dessa i vår tid uppnått en
utmärkt odling och höjd, äro de dock i sig Sjelfva liksom allmänna förråd,
livar u t ur både sanning och jemväl sanningens motsats kan uppsökas och
bekräftas. Det är deras bruk och tillämpning, som gör dem till verktyg för
bägge delarne, och detta bruk, denna tillämpning, rättar sig hos enhvar efter
dess rådande afsigter och nöjen. De samma vetenskaper, som en rättsinnig
vishetsälskare använder till sanningens befästande och till goda nyttor för
religion och samhälle, just med desamma bestrider naturdyrkaren de
klaraste sanningar och förskönar de skadligaste laster. En atheist bestyrker med
dem att ingen Gud är och intet lif efter döden, en intolerant skriftlärd att
myndighet och förföljelse äro lofliga vapen till försvar för helgade
meningar. De blifva således medel hos den ena till att odla förnuftet och
utvidga tankegåfvan för omätlig upplysning; hos en annan åter till att bringa
förnuftet i all möjlig slöhet, att inspärra tankekraften inom materiens
trånga gränser. Men hos hvilken de ock finnas, och på hvad sätt de än må
tillämpas, medföra de dock på egen hand intet ljus åt menniskoförståndet.
Detta kunna de äfven så litet som naturens ting, hvilkas förhållande de
be-skrifva, kunna meddela ljus åt kroppens ögon. Tankens ljus, hvarmed
orsaker och sanningar skådas, inkommer ej genom menniskans yttre sinnen
utan genom själens väg och har sitt enda ursprung ifrån sanningens Gud,
på samma sätt som ögats ljus är ifrån solen. Häraf blir derför den
slutsats, att efter vetenskaper hos de goda utgöra blotta beredningsmedel till
sanning, och hos de vrångsinta idel bekräftelsegrunder för dårskap och
san-ningshat, så kunna de ej anses för egentliga sanningar; följaktligen kan från
dem intet sanningsljus härledas, ingen ren dag genom deras blotta kännedom
spridas öfver verlden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
