Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framtid för dess återkomst. Sällskapet hade dessutom afgifvit en förklaring,
som blifvit funnen nöjaktig. Vi afhålla oss från beskyllningar, men kunna
ej neka att vi någon gång misstänkt våra motståndare att helt beskedligt,
helt kristligen, i brist på andra vapen, emot sällskapet söka vända sådana
personers harm, hvilkas misshag vi med oro skulle se oss hafva förtjent.»
«Detta erinrar om en beskyllning, hvarmed den kritikus, som nu
omtalas, slutat sitt utfall. Det är nämligen att sällskapet velat leda
regeringen till förtryck och förföljelser. Om vi kunnat hysa en så
brottslig önskan, om vi något ögonblick vågat hoppas att se densamma
uppfylld, så hade vi icke kännt den regent, som sitter på svenska thronen.
Men hvad hafva vi,gjort? Sedan vi om de första ytterligheter i
magnetismen sagt, att de voro under regeringens uppmärksamhet; sedan vi sagt, att
magnetismen såsom ett botemedel vore en oskyldig sak; sedan vi sagt, att
vi ingalunda önskade att se de magnetiska försöken afstanna; sedan vi
upp-gifvit den method, hvarefter vi trodde dem böra anställas; sedan vi, i
öfvertygelse att svedenborgianerna ej alldeles skulle våga oförsynt bryta
regeringens lagar, ansett deras första skrift ovärdig en allvarsam uppmärksamhet;
sedan vi alltid yrkat tolerans: så vågade vi säga, att det ej för en regering
vore lika mycket, att man sökte förvända slutkonsten på ett sätt, som
kunde skada upplysningen, och att somnambulismen vore underkastad de
farligaste missbruk. Med dessa utlåtelser, hvilka voro uppenbara, och
således ingen brottslig angiifvelse, kunde vi aldrig åsyfta, aldrig vänta, att
regeringen skulle vika från sin stadgade och evigt lofvärda tolerans, hélst
%å en regering har så många medel emot dårskapen, utan att förfölja eller
straffa den. Det vi sagt säga vi ännu en gång, och hvad vi af
beskedlighet förtego, det tro vi oss, angripna, hafva rättighet att uppgifva.»
«Sekter förtjena tolerans, men äro deremot förbundna att lyda det
lands lagar, der de lefva. Jorden är allom gifven. Det vore derföre
omensk-ligt att utestänga någon, som i ett land begärde tillflykt och att få nära
sig med sina händer; men får denna flykting försöka att utestänga landets
ägare? Tillämpningen är lika lätt som rättvis.»
«Från sekter böra svärmare skiljas. De förra böra, såsom nyss sades,
tolereras. De senare böra i tid sättas inom vissa skrankor, utan att derföre
förföljas. Svärmare kalla vi dem, som antingen visa ett otidigt
omvändelsenit eller brdka bevisningsmedel, som äro grundade på vidskepelse och leda
till missbruk och oordning. Sådana voro de anabaptistcr, hvilka i
Tyskland åstadkommo det bekanta och blodiga upptåget; sådana voro Levellers
och Millanners i England, Konvulsionärerna i Frankrike; sådana äro de, som
låta andar tala och sofvande menniskor afgöra hvilken religion är den
bästa. Det är icke sagdt derföre, att de böra förföljas; men det är tillåtet,
det är en skyldighet, att i tid varna allmänheten, att i tid mota skadan,
och denna .skyldighet är allrastarkast i de länder, der regeringen visligen
lemnat förnuftets försvar åt förnuftets och sanningens vänner.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
