Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Vi hafva sagt att somnamb.ulismen kunde hafva de skadligaste
följder. Vi vilja nu bevisa det af tvenne exempel, hvilka med vittnen kunna
intygas.» /
«Man frågar en käring, man frågar en piga, hvilken haft rätt, Luther
eller Svedenborg ? och man får höra att det är den senare. Härvid torde
invändas: detta har aldrig blifvit anfördt såsom bevis; man äger andra. —
Men läs historien, men känn menniskan och verlden och svara: kan icke
enfaldigt folk tro detta bevisningssätt? Kan ické en bedragare uppkomma,
som ej nyttjar andra bevis?»
«Man tillåter att fråga: om konung Carl XI dog af naturlig död eller
förgift? Man tillåter att anden svarar, man tillåter åhöraren att förundra
sig öfver svaret. Hvad vapen har man icke här lemnat den politiska
bedragaren? Det torde svaras: så långt kan aldrig menskliga förnuftet
förnedras, att så grofva missbruk skulle bli att befara. — Vi tro det ock,
och om vi ej trott det, så hade försigtigheten förbudit oss att nämna denna
fara. Vi äro äfven försäkrade att anställarne af dessa sömntal rysa vid
blotta åtankan af farans möjlighet. Men ännu en gång hänvisa vi till
historien och menniskokännedomen. När man afviker ifrån förnuftet, vet
ingen hvar galenskapen stannar. Då dammen är upprifven, än intetr som
hindrar strömmen att forsa, öfversvämma och förderfva.»
«Atertagom berättelsen om det som händt. Svedenborgianema fortforo
att, i trots af lagar och Oaktadt de påminnelser hvilka af stadens konsistorio
gjordes boktryckaren Anders J. Nordström, wtgifva och utsprida sina
skrifter; magnetisörerna, vi säga det ogerna, syntes icke efterfråga varningar*
Då trodde vi tiden vara inne att utgifva satiren «Man äger icke snille för
det man är galen», med anmärkningarne, och för att visa den rätt vi trodde
oss äga att nyttja satiren, utgafs En Ledamots särskilda tankar.»
«Först fingo vi se en Jemförelse mellan naturalismen och
kristianismen, som slöts med den utlåtelse: «att auktor blygdes för
sina landsmän, som än bädda mjuka örngott för läror, hvilka borde såsom
rasande mönstra förvaras inom Danvikens murar». Vi hafva så många
andra vapen att vi knappt behöfva nämna, det författaren till denna
jemförelse sjelf behagat för flera säga, att densamma vore ett svar till
sällskapet och dermed gifvit oss anledning att tro, det våra skrifter med dessa
mönstra menas.» •
»Sedermera hafva vi fått oss tillskrifvet hvad i N:o 251 af
Stockholms-Posten finnes infördt. Vi tro oss deruppå föranlåtna att svara, och vårt
svar blir dels en allmän förklaring, dels en vederläggning af de
beskyllningar vhvilka oss göras.»
«Vi beskyllas för vrede, hämd, bitterhet, brist på ädelmod. Då vi
icke känna dessa rörelser inom oss, då vi ej till denna erkänsla vägledas af
vår motståndare, som nöjt sig med allmänna tillmälen, hafva vi trott att.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
