Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällskap på samma skrifvelse. i en ganska föraktfull ton
så som följer*):
«Den fordne Masius **) (med sådana herrar lider det ganska hastigt till
uråldrighet), Masius, mine herrar, skickade mig också en gång något, jag
vet nn mera icke hvad, af sitt tryckta kram.»
«Äfven han gjorde mig den ärebevisning och hoppades hos mig finna
ett icke ringa biträde, helst som han bevärdigade mig med det förtroliga du:
och då jag ej svarade honom, trodde jag mig derigenom kunna qväfva
bref-vexlingen i sin första linda. Deruti bedrog jag mig dock. Ett nytt sände*
bref ankom likväl, der man hade nedstämt tonen till ni. Min tystlåtenhet
hade således icke den åsyftade verkan. Mine herrar, af skadan har jag nu
blifvit vis. Jag svarar fördenskull icke allenast, utan gör det ock straxt, i
dag den 17 Oktober, eller på färsk gerning, i detsamma jag nu inhändigar
eder skrifvelse af den 8 sistlidne September. Men månne jag ock verkligen
skrifver till ett sällskap? Om så i sanning är, vill jag af högaktning för
svenska nationen hoppas, att det måtte vara ganska litet. — En gång ägde
vi här ett typografiskt sällskap, som i ledamöters talrikhet aldrig hann
längre än till en.»
«Om sjelfva rönen, mine herrar, om de rön, på hvilka edra grunder
for somnambulismen hvila, lemnen J oss först och främst ingen
underrättelse. Det är i sin ordning. Men språnget är dock nästan för stort, att
i stöd af edra upptäckter påstå, det goda och onda andar tala genom
manipulerade pigor. Hvad de onda andarne angår, så måste ibland dem finnas
några dumma djeflar, enligt hvad edra uppgifter, men, ännu mera
sannolikt, edra ännu i hemlighet bevarade uppgifter lära bestyrka. Således var
verlden ännu icke tillräckligt upplyst genom Svedenborgs tryckta skrifverier,
men genom de hittills otryckta skall ändtligen ett ljus åter uppgå: också
deruppå tyckes pitscher-solen med de till omskrift ohelgade bibelspråken,
som herrarne bruka, likeligen syfta.»
«En gång var Svedenborg i Köpenhamn. Damerna vände icke igen
förr än jag skulle besöka honom. Sjelf var jag föga angelägen för mii|
del att se honom. Hans person utgjorde ej ett föremål för min nyfikenhet.
Ty för hvem äro icke sådana menniskor, änskönt af högmodet missvårdade,
likväl genom allmänna underrättelser kända? Då jag yttrade ringa lust att
tillhandla mig hans dyra arbete i många qvartband, förföll jag genast i
hans onåd. Likväl yppade jag mitt ärende och bad honom söka samtal
med en eller annan af mina aflidna vänner. Han svarade med en långt
mera tröttande ton än han annars brukade till att yttra sig; «Då hans
*) Stockholms-Posten, 1788, N:o 187.
**) En sekterisk theolog i Leipzig.
Malmström. 11. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
