Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
jag säger att; jag i er månadsskrift saknar nästan allt det som hörer till
naturen af ett sådant arbete. Det är icke nog att hafva fingrar, min herre,
man måste derjemte hafva urskiljning, och det är icke tillräcklig
urskiljning till ett kritiskt arbete att kunna skilja emellan’ett rätt godt och
ett rätt slätt stycke; ehuru äfven denna understundom synes fela er. Ett
månatligt häfte, som innehåller föråldrade och nyfabricerade, allmänt
bekanta och allmänt förgätna, öfversatta och hembördiga, medelmåttiga och
eländiga prosa och skaldestycken, blandade om hvarannan utan plan, utan kritik,
ntan någon slags annan afsigt än att samla dem inom en och samma perm: — ett
sådant häfte, säger jag, kan icke sätta nationen i mycken ifver för sin
vitterhet, och om det händer att någon dervid upplåter sin milda hand till
prenumeration, så sker sådant helt säkert mera för Guds än för Apollos
skull. Det är sannt att jag har funnit här och der några sköna stycken,
men dessa verkligen i så ringa antal, att om man jemför dem med antalet
af de redan utgifna häftena, tror jag knappt att de skola belöpa sig till ett
enda på hvart häfte, och lönar det mödan att deraf göra en månadsskrift?
Lägg till att af dessa goda stycken, vid pass femton eller tjugo till antalet,
åtminstone nio eller tolf äro både förut tryckta och i hvars mans minne.
Lägg ytterligare till, att de flesta deribland icke äro samlade ur några
obekanta trycka ströskrifter, som kunde hafva sin ursäkt, utan rent af
plundrade ur våra Vitterhetsarbeten, den högtidligaste samling af skaldestycken
som vår nation äger. Om man icke billigt kan förebrå er den tröghet våra
goda snillen hafva att skrifva, eller den ovilja de hafva att bidraga till ert
blad, så skulle man åtminstone tycka, att emellan en slät kompilation och
ingen kompilation borde valet icke vara tvetydigt för en man af smak.
Till en Svensk Parnass, min herre, hörer dessutom icke allt hvad som
flutit ur svensk penna, utan endast det som är värdigt att läsas och
bibehållas, det som förtjenar att kallas nationens vitterhet. Med hvad nöjo
tror ni då att allmänheten skall emottaga all den poetiska drafvel, hvarmed
ni uppblandar de få goda stycken, ni tid efter annan bekommer; detta
poetiska ungdomsjoller, dessa ögonblickets foster, dessa tillfällets barn, det
eviga mörkrets arfvingar, som ni framdrager ur deras ärbara förgätenhet,
och som till större delen ingen dödlig kan läsa utan att tro sig flyttad
tillbaka ända till Messenii tidehvarf? Tror ni, för exempel, att dessa unga
snillen, som döden beröfvat oss, om de ägde att kasta en blick tillbaka
ner på er Parnass, skulle, utan en slags förminskning i deras närvarande
lycksalighet, se sina rimluntor fallna i edra medömkanslösa händer, deras
sämsta verser framsläpade i dagen, för att spela figuranter eller stumma
roller i er Parnass, och deras ära således ovärdigt fördunklas, en ära, som
borde vara oss så mycket ömmare, ju mindre tid de haft att genom en
längre möda och mera mognade arbeten föreviga densamma. Men jag tror
att när himmojen i det andra lifvet vill straffa en poet för den lilla
fåfänga och den törst efter ära, som regerat honom här i verlden, så skapar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
