Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antaga mot en man, som var honom öfverlftgsen både i
ålder och kunskaper, ehuru han stod efter honom i
stilistisk talang. Anmärknings värd t är det beröm,
hvarmed Lessing’s litteraturbref omtalas. Men huru kunde
Leopold blifva hvad han blef, såsom vitter kritikus, om
han studerat Lessing? Kanske inskränkte sig hans
studium tills vidare till dessa litteraturbref. Det är härvid
äfven att märka, att Lessing på litteraturbrefvens tid,
såsom medarbetare åt Mendelsohn och Nicolai, ännu
befann sig på en rent rationalistisk ståndpunkt,
hvilken han i sina senare, på egen hand utförda, arbeten
öfverskred.
Men den stackars Regnér skulle ännu en gång
lida en långt större förödmjukelse af Leopolds
mördande penna. Regnér hade på ett för sin tid ganska
förtjenstfullt sätt gjort versificerade bearbetningar af
antikens skalder, och just vid denna tid i sin Svenska
Parnass låtit trycka början af en öfversättning i Pope’s
och Rochefort’s manér af lliaden, hvilken sedan
aftryck-tes i Stockholms-Posten. Så väl för att meddela ett
prof på den tidens sätt att behandla de klassiska
poeterna, som äfven för att gifva belysning åt löjligheten
af Leopolds upptåg i det fpljande, vill jag anföra de
sista verserna af denna öfversättning. Det är första
rhapsodien af lliaden der Calchas tillstyrker Acheema att
utlemna Chryseis (hvilken af Regnér kallas för ChrysSis)
såsom enda medlet att hämma den i lägret härjande
farsoten. Han har slutat tala.
Han satte sig. Och na for denna brydda tropp
Steg Atrei stolta son sjelf Agamemnon opp.
En obeskriflig harm förmörkar och förbistrar
Hans lifligt rörda sjal, ar ögat ifrern gnistrar.
Han dermed allraförst mot Calchas vänder sig:
« Fördömde siare! som aldrig bådat mig,
Som aldrig främja sökt det lyckliga jag ville!
I detta onda bad jag känner Calchas* snille.
Man vet för Chryseis min eld, man vet mm hftg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
