Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lighet, som detta svar förråder. De komiska
originaler-nas tid är förbi.
Under detta år, 1786, väcktes i Stockholms-Posten,
sannolikt på grund af några fromma själars yttrade
samvetsro i detta afseende, fråga om skickligheten att
uppföra skådespel på Lördagar och Söndagar, och i
sammanhang dermed om skådespelens inverkan på
sederna i allmänhet. Tvisten, i sig sjelf obetydlig, blef
af litteraturhistorisk vigt derigenom att slutligen Thorild
fann för godt att taga till ordet i densamma.
Stockholms-Posten låter tvistefrågan diskuteras i dialogisk form med
det slutresultat, att den liberalare åsigten blifver
segrande. Dennas försvarare yttrar bland annat *): «Att vara
syndiga, måste skådespel antingen vara det i deras
egen natur, eller i deras missbruk. Då deras ändamål,
det vill säga deras natur, är att blotta lastens nesa och
dårskapens löjlighet, men deremot dygdens och
förnuftets ofta förhöljda värde, att uppväcka ädla, ömma,
patriotiska känslor, kanna de säkert icke i sin natur
anses såsom stridande mot Guds bud och förtjenta af
dess straff. Det är sannt, somliga skådespel äro något
dumma; men det befordrar den heliga sinneshvilan, och
uppenbarelsen föreskrifver dessutom ej, huru qvickt ett
skådespel bör vara för att ej v^ra syndigt. Om något
skall vara, är det snarare, thyvärr! qvickheten som
försyndar sig. Att åter skådespel icke kunna vara syndiga
genom deras missbruk, det har regeringen förekommit
tillräckligt, i det den förordnat censores, hvilkas pligt
det är att tillse att ingenting emot religion och sedolära
må inflyta i de stycken,, som uppföras på våra
skådeplatser. — För att åter vara skadliga i anseende till
medborgare, måste de antingen kränka denna religion
eller denna sedolära i hopens begrepp, eller hafva
ut-värtes bedröfliga följder för samhället. Att de icke
verkligen kränka dem, det har jag bevisat, ty då vore
t" N:o 134.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
