Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de syndiga. Om de göra det i hopens begrepp, är det
genom en obillig fördom, hvarmed de tilläfventyrs äro
bekajade, utan att veta hvarifrån de hafva den»–-.
Efter en kort öfversigt af skådespelen och
skådespelarkonstens historia från äldsta tider fortfar interlokutören:
«Man kan företaga sig de fåfängl igaste, barnsligaste,
plattaste tidsfördrif på Söndagen. Guds anda kan
regera den, som dansar éller spelar kort, han kan bo i
deras själar, som dricka sig litet lustiga, som sqvallra
onyttiga saker i ett samqväm, som nötas hemma i en
ovärdig kammarlättja eller drifva gatorna omkring för
att icke ohelga hvilodagen, men hans vrede hvilar öfver
ett tidsfördrif, kanhända det ädlaste af alla för
förnuftiga kreatur: en menskligheten hedrande moralisk
uppfinning att visa dygden och dårskapen i exempel för
ögat, som utreder deras begrepp om samhällslefhaden,
som förädlar deras känslor, välförstående när
afhandlin-garne äro väl skrifna, och som, under en vis regerings
stränga uppsigt, åtminstone utan skada roar dem, om
änskönt dessa afhandlingar någon gång vore mindre
förträffliga».
Såsom sagdt är tog Thorild till ordet i denna
tvistefråga närmast med anledning af en nyligen
utkommen skrift med titel: «Tankar om religionens förfall, i
anseende till de yppade frågor om skådespel etc.», hvilken
på fördelaktigt sätt blifvit omtalad i Stockholms-Posten.
Thorilds artikel lyder sålunda*):
«Af trycket har utkommit: Tankar om religionens förfall i anseende
till de yppade frågor om skådespel m. m. Man har ej gjort
uppmärksamhet på denna skrift. Ädelmodet och medömkan hafva förbud i t att skärpa
sina vapen mot författaren. — Svagheten bör förlåtas. — Man har ej
kunnat påstå att sanningens ljufva, oöfvervinneliga röst skulle kunna höras af
en sådan auktor.»
«Men med största förundran läste jag i Stockholms-Posten ett beröm
öfver denna skrift af en läsare! . . . visserligen värdig den sublima
författaren. Osanning heter der sanning; storpratarn kallas filosof och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
