Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heter odödligblifna Matthias Bjugg. Jag nämner honom
här, derföre att han genom sin poesi gaf anledning till
en uppsats «Om Skaldekonsten» i Stockholms-Posten
för nämnde år*), hvilken lemnar ett nytt bidrag till de
esthetiska theoriernas historia under detta tidehvarf. Den
lyder sålunda:
«Län ge har man famlat i ovissheten, pch många luntor äro fullbläckade
att finna rätta grnnder för skaldekonsten. Många snillen hafva uppvaknat,
som verkligen ägt dem, men medfödda och liksom blott i ntöfningen. Be
hafva ej sökt utforska dem, ty de hafva ej behöft det; och hade de forskat,
hade allt deruti stannat, och nya snillets infall gifvit dem nya ämnen till
deras utöfning, då de ändock för den öfriga verlden blifvit dolda i lika
mörker som förut. Andra åter, begåfvade troligen med lika snille men
mera djuphet och skarpsinnighet, hafva sträckt sina undersökningar längre.
Redan i Greklands och Roms gyllene åldrar var upptäckten gjord. Redan
hade deras största skalder visat en Bespréauz med flera vägen, der alla
rikedoms källor skulle finnas, och äfven i denna delen var ålderdomen den som
tändt det ljus vi äga.»
« Härvid torde ett flödande snille tänka: reglorna har naturen gifvit
mig, de behöfva ej sökas. Jag går här på mina faders grafvar, jag
trampar det stoft der deras helgade aska gömmes. Bet är dessa resliga hvalf, som
emottagit deras sista suckar; de skola nu med fördubblad höghet till mig
återsända dem. Ben känsla jag äger vid allt detta och vid åsynen af dessa blodiga
vapen och dessa eröfrade fanor och vid åtankan af deras ädelmodiga
gernin-gar, den skall lifva min anda att värdigt besjunga dem. En sådan känsla
är de reglor jag behöfver.»
«Jag medger det: ett sådant snille har ej andra af nöden. Be äro,
som jag förr sagt, medfödda. Men ett sådant snilles likar torde ej finnas
tio bland hundra. För öfrigt äro dessa grunder ej stadiga; de äro snarare
ingifvelser, verkningar af en stark bildningskraft, och när den drages ifrån
ämnet, förfalla de alldeles.»
«Beremot skapar sig det tänkande snillet dessa reglor: ett skaldestycke
bör vara naturens sanna afmålning. Utvalda tankar, korthet i uttryck, och
ord så afpassade, att de ej tyckas stöta hvarandra, ger styrka och behag.
Fordras det höghet, så bör den sökas uti det sanna. Friheten är nödvändig
att förtaga det tvång, som de afmätta raderna medföra. Allenast ett litet
afeteg från det sanna kan tillåtas för behaget. (!) Allt högtrafvande, all
grannlåt försvagar, Oaktadt den ofta torde förblinda. — Dessa äro i
korthet de reglor för skaldekonsten man upptäckt. Be äro bepröfvade. Bet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
