Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medborgerliga anseende är lika så stadgadt genom värdigheten af hana
syssla, konungens nåd och umgänget med de högsta och vördnadsvärdaste
män i riket, som hans litterära förtjenster genom allmänhetens och
kännares förenade lof. Det är denna man, som i denna tidning — af denna
slags skribent — måste tåla att beskyllas för vanart, för nedrighet, för
osanningar, för ett lika löst snille som oädelt hjerta; och — då
han ej kan förnedra sig att svara häruppå — nu, ett år derefter, i samma
tidning, af salnma skribent på nytt se sig antastad, men med ännu mera
grofhet; höra sig helsas för ett okynnessnille, en konstnär för
sysslolösas sämsta behof, en smädare, en tillverkare af skamliga
produkter m. m., och ändtligen för en menniska, hvars mindre
anständiga figur finnes misskläda bättre sällskaper. — Det är omöjligt
att säga om det är smutsen eller ettret, en öfverstigande grad af
skamlöshet eller vanvett, som mest bör beundras i dylika uttryck. Något svar af
anmärkaren lärer ej kunna förväntas. Det vore att brottsligt söla en penna,
som endast bör egnas åt sånggudinnorna och behagen. Och hvad svar är
väl nödigt på dylika skrifter? Vet man ej att paskillet snart tinner sitt
svar i hvarje hederlig och förnuftig läsares afsky? Vår ex-journalist må
med allt skäl glädjas. Han har då omsider hunnit fram till målet för sitt
ursinniga begär. Han har tömt sista droppan af föraktets mått. — Han
måste åtminstone nu vara nöjd»*).
I förbigående må nämnas att denna årgång
innehåller en förmånlig anmälan af Envallsons komiska
operett: «Bobis Bröllop», som då uppfördes för första
gången, samt att man äfven, hvilket för denna tidning är
anmärkningsvärdt, i ett nummer (183) får läsa konung
Erik XIV:s bekanta visa till Katarina Månsdotter, med
refrängen:
Hvar må följa sitt eget sinn’,
Kär håller jag min herdarinn’.
Sannolikt var det endast det historiska intresset,
som förmådde redaktionen att i sitt blad gifva plats åt
ett poem. som i dess ögon ännu ej gerna kunde gälla
för annat än en platt slagdänga.
I årgången 1789 träffar man, egentligen för första
gången, den rikskunniga, genom sina poetiska befängd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
