- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 2. Gustaf III och hans tidehvarf. Akademiska föreläsningar /
454

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att sluta, det ofvannämnda orsaker, ehuru mycket
inflytande, dock hvarken böra anses för de enda eller mest
verkande; att, jemte dem. andra hufvudsakligare finnas
i vanan och fördomarne, i äldre skadliga författningar,
i en på folkets okunnighet och förvillelse fordom
grundad statskonst, i falska begrepp om upplysningens
natur, om lärdomens sanna värde, om vitterhetens sanna
ändamål, i bristande aktning för deras idkare, i
misstag om verklig förtjenst och lycka, i barnsliga, låga,
oförädlade begär till börd och titlar, till prakt och
ut-värtes anseende, till vinst, till vällust, till kroppsliga
njutningar, — — då våga vi ännu hoppas att Sverge
en gång äfven skall täfla i ljus och de derpå grundade
sanna medborgerliga dygder med samma nationer,
hvilkas laster och yppighet de hittills härmat; att äfven en
dag detta land skall äga en allmänhet, skicklig att läsa,
värdig att dömma ett arbete af vigt, af allvar och längd;
en allmänhet, hvars granskade säkra vördnad, mer än
en lös öfverrumplande beundran, skall blifva enda
målet för dess konungars, hjeltars och snillens ärelystnad.
Måtte samtida författare, med ögat redan fästadt på
denna lyckligare framtid, påskynda dess ankomst, då de
taga till föresats mer att rätta än följa sitt tidehvarfs
smak, mer att söka en senfärdigt växande åra än ett lif
för dagen.»

«Man förlåte detta afsteg åt nitet att säga en
nyttig fastän obehaglig sanning. Allmänheter, såsom alla
mäktiga, älska ej gerna att höra sina fel. Det smicker
de fördöma såsom lågt och förderfligt, då det skänkes
deras regenter, det fordra de dock såsom en pligt emot
•sig — och likväl, huru vidsträcktare, huru långvarigare
skadligt är ej det senare i sin verkan? En konung dör,
men nationen blifver: dess villor äro beståndande. Nya
slägter uppkomma; men denna förnyelse, liksom
lefvande kroppars, sker ej på en gång, utan småningom
och hvart ögonblick. En menniska äger, om en viss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free