Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är anmärkningsvärdt att Thorild, enligt sin
egen bekännelse, lät sig förleda till den ytterliga
häftighet, som han visar i sista häftena af sin nyssnämnda
skrift, af en Stockholms-Postens recension öfver en
politisk hrochyr af den på sin tid beryktade Manderfelt.
Denne Manderfelt var känd såsom en mauvais sujet;
Atterbom säger att «en gåtlik skymning hvilar öfver
hans personlighet och lefhadsöden» *); författaren till de
Schinkelska Minnena stämplar honom rent ut till en
brottsling **). Hans egentliga namn var Ingman,
hvilket han utbytte, sedan han i Petersburg, dit han var
skickad i några diplomatiska uppdrag, begått en stöld
som nödgade honom att lemna sin plats och sin svenska
medborgarrätt. Han uppehöll sig sedan dels i Norge,
dels i Danmark, der han af konung Gustaf III
begagnades till åtskilliga politiska intriger med danska
styrelsen, hvilka likväl blefvo utan påföljd, då ingendera
parten hade förtroende till honom. Förut bekant genom
några smärre skrifter på prosa, bland hvilka ett äreminne
öfver Banér, som på sin tid kunde anses för utmärkt i
sin genre, utgaf han år 1790 i Köpenhamn först på
danska, sedan i franska och svenska öfversättningar sin bok
ccOm tidens falska politik». «Sannolikt är», säger
Ätterbom, «att man ansåg denna bok, i afseende både på
Ryssland och på fransyska revolutionen, vara skrifven i
Gustaf III:s intresse. Då nu härtill kom det häftiga
ifrandet mot den «nya fransyska filosofien», och (såsom
Thorild uttrycker sig) Kellgrens «dödlige gud Voltaire»;
så kunna vi förstå såväl anti-gustavianernas belåtenhet
öfver Stockholms-Postens förkastelsedom, som Kellgrens
egen nitälskan. — Likväl få här icke blott filosoferna
och folken utan äfven fiirstarne och ministrarne väldiga
bannor. Ät dessa säges, att de Sjelfva genom mångfal-
*) Siare och Skalder, 2:dra uppl., V: 11. not.
**) Bergm.-Schink. Minnen, II: 162 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
