Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljnf, att emot sällheten att den äga jag anser den äran så liten som
ömklig att sitta en herrlig men kali narr på hela verldens thron. Derföre är
ock den, som lättsinnigt trampar det svaga, i mina ögon naturens yttersta
niding: och derför är mitt förakt för en tyrann oändligt, då mitt hat
känner en gräns».»
Efter ett så lugnt, undfallande, ja nästan vänligt
svar på en så våldsam utmaning som Thorilds, borde
denna så mycket hellre hafva låtit sig försonas, som
hans skrift ej saknade kolossala paradoxer, hvilka
recensenten likväl endast med den lättaste hand vidrört,
ehuru han utan svårighet skulle hafva kunnat både
veder-lägga och förlöjliga dem, t. ex. den om omöjligheten
för «en dödlig att vilja göra en skönhet och dock göra
en fulhet», en orimlighet, som man må förundra sig
öfver, och hvarvid restrictionen, i sin krets, icke ens
hjelper. Ty det gifves t. ex. hundradetals skomakare,
som med bästa vilja i verlden icke kunna åstadkomma
en vacker sko. Men Thorild hade ännu mycket på
sinnet att uttala och förblef obeveklig mot det ädla
tillnärmande, som Kellgren genom sin anmälan syntes
erbjuda honom, och som Thorild måhända endast ansåg
såsom ett bevis på den förlägna svagheten vid försvaret
af en orättfärdig sak. «Sitt tveeggade svärd af allvar
och skämt», säger Atterbom, «det hvassaste, det
skarpast slipade, som han någonsin nyttjat, hade han nu en
gång dragit; det glimmade, präktigare och präktigare;
dess anblick gjorde honom lik dessa vår forntids
kämpar, i hvilkas slagsvärd innebodde en trollkraft, som
oemotståndligt, sedan de blifvit blottade, dref ägaren
att utskifta hugg och banesår». — «Strängheten, ja
(stundom) hårdheten af hans ton och utfall gick i stigande:
den är i det andra häftet större, i det tredje, eller
sista, allrastörst. Det andra lyktar med några «små
förklaringar», som, utan att nämna recensionen, åsyfta
den, men på ett vis, der oviljan, i stället för minskad,
synes ökad.»–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
