Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borgare. Men sannerligen, dessa ämnen ntredas ej på några blad, ej med
frågor och utrop. Detta sätt att beständigt apostrofera sina läsare: «J
konungar! J folk! J tidens lärde och starke andar! J fanatiske svärmare! J
tolkar och förknnnare af de himmelska sanningar! J medborgare af alla
klasser! Hvad ären J? Hvad gören J? Hvad blifven J? Låtom oss ej
npphöra att ropa till konnngarne, att upprepa för ministrarne, att öfvertyga
alla nationer» o. s. v. — denna svärmande stil, denna larmande ton är icke
tänkarens, undersökarens, filosofens. Den uträttar lika litet och är lika så
löjlig, då det angår att visa politiska missräkningar, som då fråga är att
upptäcka begångna fel i en arithmetisk kalkyl. Må vi ändtligen anföra
ett och annat exempel af författarens oredighet, motsägelser och det första
af alla fel, ett obestämdt och vacklande ordaförstånd.» •
«Låtom oss böija med första raderna af författarens skrift. Sedan han
gjort den vigtiga och framför allt nya upptäckt, att «vi befinna oss i en
tid, då man tänker och lefver mindre rätt än man talar och skrifver»,
beklagar han «att allt, ända ifrån religionen, politiken och riksstyrelsen till
den enskilda lefnaden, är söndradt från dess naturliga ursprung; det är till
detta naturliga ursprung, till det sunda förnuftet och in uppå sanningens
förlorade stigar, som auktor vill återföra oss». — Förnuft och sanning!
Heliga, men evigt missbrukade ord! När fanns då en dåre, en bedragare på
jorden, som ej trott eller påstått sig äga er på sin sida? och hvad menar
författaren med detta naturliga ursprung af menniskolefnaden, dit han söker
att återkalla oss? «J\ förgäten», säger han, och tyckes sjelf hafva förgätit
det — «J förgäten, att menniskorna, med naturlig frihet öfverlemnade till
sig Sjelfva, äro af alla skapade kreatur de allra grymmaste och att de, för
att tygla sina vilda böjelser, ingått i dessa medborgerliga samhällen, som
åtagit sig regeringarnes och lagarnes ok.»»
På ett annat ställe hade författaren sagt att «man
ej bör förundra sig om de olyckliga prinsarne föra en
elak regering». — «Hvårföre, J klagande, J verkligen
ömkansvärde nationer! Hvarföre förebrån J ständigt
edra furstar det onda, som de förorsaka, eller det goda,
som de försumma att befrämja? Anklagen hellre eder
Sjelfva, som förderfven dem genom edert nedriga
smicker — eller anklagen dem, hvilka omsorgen för deras
uppfostran ålegat, som tro sig hafva gjort mycket, när
de något uppodlat deras förstånd, men försumma det
väsentliga, hjertats förbättring: som tilldana stundom
artiga snillen, i stället för redliga menniskor — eller
tilldana intet, och lemna oss tomma figuran ter». — «Huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
