Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skaper. Alla de stora män, som vakat öfver sederna,
som skyddat förnuftets rätt, som utrotat dårskaper, hafva
varit dermed till en hög grad utrustade. De stora
laster deremot, de stora dumheter, de stora bedrägerier,
göras merendels med mycken allvarsamhet; äfven ofta
ihed hänryckning. Ni kan dömma, min herre, huru stor
Guds gåfva löjet är åt menskligheten, deraf att allt hvad
charlatan är, icke äger en afsvurnare fiende. Om en
sådan försöker att nyttja det, lyckas han alltid slätt.
Han känner straxt att det icke är hans vapen och flyr
merendels ofördröjligen till ovettets tryggare styrka.
—–-Ty» — heter det ofvanför — «om det ironiska
löjet någongång förutsätter arghet och vett, ehuru
allra-oftast blott det senare; så behöfs, för att vara en hjelte
i det plumpa, deremot inga andra egenskaper än
arghet och dumhet; men dessa oåtskiljeliga.»
Med all aktning för Thorilds förtjenster om den
svenska litteraturens utveckling till ett större djup af
innehåll och en större frihet i form, med all aktning
derjemte för de forskare i vår vitterhets häfder, hvilka
icke allenast gjort rättvisa åt hans förtjenster, utan
äfven sökt öfverskyla och förminska hans brister, måste vi
för vår del erkänna oss öfvertygade, att denna skarpa
motkritik liksom många andra anfall, som nu slag på
slag i synnerhet af Leopold mot honom rigtades,
utgjorde en ganska välförtjent tillrättavisning. Att Thorild
med en djupare och mera omfattande blick än hans
motståndare genom- och öfverskådade poesiens hela väsen,
må ej bestridas, men lika litet får förnekas att hans
uppfattning af det sannt sköna i vitterheten snarare
grundade sig på en dunkel aning än på en klar insigt.
Derföre förmådde han aldrig genom en tydlig och
bindande bevisning stödja sina åsigter: hans omdömen blefvo
ofta blotta postulater, blotta maktspråk; sina
grundsatser, för det mesta i sig sjelf rigtiga, gaf han likväl ofta en
så otillbörlig utsträckning, att de förvandlades till orim-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
