Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dristiga tankar, att hans snille hade charmerat/» ett omdöme, som
åtföljdes af en hel högtid af loford; som i Englands journaler läste att
poemet Inbildningens Nöjen, der kändt genom en fransysk öfversättning, hade
awarm and ylowing colours, varma och lågande färger»; och som
ändtligen, hvilket vi alla nyss sett, i recensionen af Kritiken öfver Kritiker, första
delen, fanns «äga en stil full af värma och kraft och som uppsteg till det
sublima». Med ett ord: man kan i denna höflighet, såsom erfarenheten
visar oss, förena den mest hycklande träldom med den högsta dumdristighet.»
«Ja, denna höflighet tål ej ens, att Sjelfva sanningen kallas
gudomlig. Hon som, då hon är Sjelfva tingens klara verklighet, hvilken är af
Gud, ej annat kan än vara gudomlig i Sjelfva sitt väsende. Fri är den
som njuter all sin ratt. Olycklig den, för hvilken dessa ord hafva ingen
mening! Heliga sanning! du, du lismar icke, du smädar icke; men du
upplyser och beskyddar oss alla!»
«Dock, ehuru höflig man är, eller icke är, så frågar jag hvar
dödlig, om det ej är lika klokt att vara rädd för takisame*)? Den som väl
förstår att frukta dem, visar dermed att han ännu har ett förstånd, men
hvad skall man säga om den, som skrattar åt alla faror, som skyr hvarken
vatten eller eld, som företagit sig att allt rätt skall vara orätt, endast
för det att tre rader i en bok icke behagat honom?»
Detta sista yttrande har afseende derpå att
Leopold i en recension, införd i Stockholms-Posten, öfver
Holthusens komedi «Slädpartiet» bland annat gjort den
anmärkningen, att «fröknarne i den pjesen tala såsom
pigor», hvarpå Thorild i sin Kritik öfver Kritiker
tilllåter sig det bitande genmäle, att «i en långt mera
berömd tragedi, «hvarmed han menar Leopolds Oden», det
finnes långt mera osvenska än skönheter, och att om der
fröknarne icke tala såsom pigor, så talar der likväl en
halfgud såsom en fröken». Denna sarkasm var
tillräck-lig att göra Leopold till hans afsvurna fiende.
Mot Thorilds skrift «Om det nödvändiga i
Finanserna» hade en författare uppträdt i Stockholms-Posten **)
*) Har afseende på en föregående artikel af Thorid med titel «Lotteri
på lif och död», hvari han framställer den fara af takisars nedrasande, som
genom en tillfällighet kan beredas vandrande på Stockholms gator. Leopold
hade drifvit gäck dermed.
") Stockholms-Posten, 1792, N:o 41.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
