Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jag vädjar till publikens förnuft, om dessa klara rader med minsta
rimlighet kunna smädas af någon annan än den, som föresatt sig att ifra
for höfligheten endast för att vara ohö fl i g?»
«Det är klart att frågan icke är om samlefnaden utan om vetenskaper
och bevis, om strängt och kallt förnuft. En mathematikus kan, bredvid
mathematiken, buga så mycket och så djupt han behagar: men uti
mathe-matiken har han ej mer än ett att göra: demonstrera. Så äfven en
rä-sonnör eller auktor; de göra utom saken, såsom med fruntimmer, hvad
dem lyster eller de finna vackrast; men uti saken är frågan endast om ett
bevis, och detta bevis har efter sin natur en enda egenskap, den att bevisa.»
« Denna lära är högst vigtig derföre, att, då rent och klart bevises om
en sats att den är falsk, absurd, riksförderflig, det annars aldrig skall
blifva slut på fånars rop att ett sådant bevis är oh öf lig t. Hvilket i grund
skall förstöra all undersöknings frihet, och åt några gycklande grimacer
uppoffra mensklighetens intresse. Men ännu klarare är, att om all
höflig-het uteslutes från vetenskaper och bevis, så uteslutes, med oändligt större
•skäl, all ohöflighet. Krus och ovett tjena lika att förfalska sanningen,
hvilkens natur består endast i det verkliga.»
«Allt i detta ämne kan bringas till dessa få ord: Det onda, som säges
emot någon utan bevis, är ovett; det goda, som säges för någon utan
bevis, är smicker; men det som rent bevisar, det må vara för eller emot
någon, är endast sanning. Hvaraf följer att der frågan är om sanning,
är ock frågan «enda8t om ett bevis.»»
«Den sanna höfligheten är icke annat än «rättvisan hos en öm och
hög menniska». En sådan, genom sin ömhet, känner lifligen andras
minsta rätt; och, genom sin höghet, känner sin egen. Ty utan denna
känslan af sin höghet skulle den höflige snart bli en lismande träL»
«Den falska höfligheten deremot är* icke annat än «en, för något
särdeles artigt passande, lögn». I denna höflighet kan ock derföre, såsom
man ser, allting smädas och allting upphöjas, efter våld och nyck. I
denna höflighet är det blott ett spel att förneka all skicklighet både att
tänka och skrifva hos den auktor — som för tio år sedan, af det sällskap,
som då var kretsen af landets vackra snillen, förklarades publikt och
högtidligen «att hafva en hög och manlig stil med skönheter af första
rangen»; fastän han då knappt upphört att vara en gosse*); som af en
viss stor kännare och skald **), i bref dem han ännu förvarar, förtjent att
kallas «såsom fordom den store Corneille, Bonnement sublime; hvars poem
Passionerna vore resningen till naturens tempel»; som sedan af en
hög,’ ganska hög kännare***) vann det omdöme »att han skref stora och
*) Syftar på sällskapet Utile Dulci och Thorild sjelf såsom författare
till Passionerna.
**) Leopold.
***) Förmodligen konungen sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
