Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillika känna den lilla vördnad eller rysning, som i vår själ skiljer den
sanna skönheten från alla täcka gyckelspel.»
»Väl, jag antager ert tillbad af en strid enligt Greklands bästa seder.
Jag skall söka att mildra mitt eget mera skythiska och trotsiga lynne, söka
att glömma detta mera vilda och nordiska majestät jag kanske för mycket
älskar: för att strida så som Sokrates och hans vänner hos Xenofon och
Plato.»
««Utaf behofvet och öfverflödet föddes kärleken eller begäret», säga
grekernas heliga sagor. Detta är en äfven så klar sanning som vacker bild.
Det öde bestämde natnren åt behofvet att oupphörligt söka, åtrå, längta;
men åt öfverflödet deremot det öde, att hafva ingen skönhet, ingen ljuf
min, intet enda retande behag förntan i behofvets ögon. Derföre
oupphörligen kastar behofvet upp sina ömma och trånande blickar, ser sin enda
naturliga gudomlighet och älskar utån gräns, och öfverflödet, liksom af en
ny högre eld, får då först lif, får glans och stiger i retande skönhet lika
oupphörligen. Naturen, i sin ömhet, gjorde denna förening. Naturen såg
att af begges öde skulle födas en harmoni, som, gående ut till allt i
verlden, skulle ock gifva åt hela menskliga lifvets stora rörelse både det
rättaste mått och ett evigt bestånd.»
«Såsom utur det första mörkret verldens hela ordning uppsteg, så
föddes utur behofvet, utur bristen, utur naturens heliga fattigdom alla
menskliga skönheter och storheter. Den gräns ni sätter för begäret, sätter
ni för det goda; den gräns ni sätter för kärlekens åtrå, sätter ni för
skönheten; den gräns ni sätter för tingens värden, sätter ni för menskliga
lifvets rörelse.»
«Men en sådan gräns — hvilken dödlig kan, i trots af naturen, våga
sätta den? Endast, endast behofvet vet hvad det sökta goda är värd t!
Men förstör ni behofvets väsende, att sjelft fritt söka, att sjelft fritt älska,
hvarnti lifvets lif, att jag så må säga, består; så förstör ni ock alla tings
värde: ingen retande skönhet mera finnes, ingen liflig rörelse,
menskligheten är en öken.»
«Då, sätt er fritt i denna öken: och der hör ekot af eder icke sanna
filosofi, svarande uti edra egna tomma suckar!»
«Men naturen gaf er en för vacker själ att här icke genast rysa. Kom
då åter till denna samma goda naturen, och hör dess egen lag, hör den
med både ömhet och vördnad, fastän den är just motsatsen af eder:
»Endast så långt har allting värde, som behofvet deraf är stort». — All åtrå
födes utur en nöd, dold eller uppenbar, sann eller inbillad: och allt värde
födes utur en åtrå. Förstör ni denna åtrå, så upphöra alla värden, så
upphör menskliga lifvet. Sjelfva denna tysta heliga nöd hos de ömma och
vackra själar att cj känna en sällhet nog sann och nog ljuf, genom hvilken
de så 1 i fl i gen åtrå och så högt värdera edra Samlingar för Hjertat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
