- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 2. Gustaf III och hans tidehvarf. Akademiska föreläsningar /
491

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Snillet, Sjelfva denna nöd — skulle aldrig mer väcka eder egen själ, eller
skapa en ära för dygderna!»

«Stadgar kunna bjuda. Men emot denna naturens lag är deras
trotsiga röst ett vanmäktigt ljud. Den mest tvungna närings priser lyda
endast behofvets lag, de stiga, de falla endast med behofvet. Derföre kunna
visa regeringar icke direkte befalla tingens värden; men genom allmänna
idoghetens frihet och upplifvande (och endast, endast derigenom) kunna
de framskaffa af allt det nödvändiga, nyttiga och angenäma i lifvet, nog
och öfvemog till att stilla behofvet, som annars med sin oupphörliga åtrå
skapar nya och högre värden utan gräns. Till dess åtminstone att
filosofiens gudomliga idoghet i att utfinna det rätta eller naturens ordning
hunnit upplysa behofvet om en sann ro, om en ren sällhet.»

«När taxor för näringar gifvas, så är det icke för att nedtrycka, ntan
för att beskydda dem. Ty genom ett lömskt säljande under, eller ett
mo-nopoliskt säljande öfver, kunna de näringar rubbas och falla, hvars bestånd,
for hvarenda stund i mensklig» lifvet, är högst nödvändigt. Men sjelfva
dessa taxor inrättas alltid efter allmänna behofvets röst (det är: efter
graden af nöd i hvarje ämne); hvilken röst, emedan den är naturens, är alla
lagars lag, och innehåller, i hvar och en gifven tid, den sannaste
proportion för alla värden. — Men också bjuder denna samma röst nya snillen,
ny idoghet, nya lagar, en ny och bättre ordning att utur mensklighetens
förvirring eller mörker framkomma.»

« Fruktar ni ännu för denna allmänna och stora frihet? Kasta då
endast edra ögon på tingens sammanhang. «Allt gäller allt hvad det kan
gälla», således ock den fattiges minsta tjenst, den idoges minsta arbete:
således ock uslingens knippa svafvelstickor, hvarmed han kommer skälfvande
till gros8Örens dörr, äfven så väl som den största mästares statue équestre,
palats, tempel: således ock allt i hela menskliga lifvet, ända tillhofmannens
smil och den lidandes tårar. Icke jag, utan naturen, har gjort denna lag:
af hvilken icke blott köpmannen, utan hvar dödlig skyddas. Ja, äfven en
regerings förmåga eller myndighet (hvilket är edert eget stora exempel)
((gäller allt hvad den kan gälla»; genom makten mycket, genom det rätta
och välgörande allt.»

«Men, ropar ni, så klart hade ni genast bort föreställa denna lära.
Ack, min herre, hvad är klart i oviljans ögon? Icke styrka att förstå
är det som felas, utan rättrådighet, utan denna sanna ärlighet, som i hvart
ämne endast frågar: hvad är det rätta? Sanningen, en gång funnen, är
lätt att se; men för dem som vilja eller kunna öppna ögonen. Sjelfva
middagssolen är ej klar nog för den blinda eller för den blundande. Ljuset, ehuru rent,
ger ej förmågan att se, ej heller viljan. Sådant är hvarje mästares öde:
statyen, målningen, symfonien, palatset, lemnar tölpen Jika tölp som han
först stod der; och gör sin verkan endast på dem, som kunna eller vilja
känna. Också menar man med publiken, för hvar vetenskap och hvar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free