Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tårar. Ett folk som anser sig osällt vill alltför naturligen förändra sitt
tillstånd; men till denna förändring fordras att vara väl upplyst om ett
bättre: och man kan dristigt säga att reformerna i religionen och politiken
kostat så många tusende menniskors lif och blod derföre, att revolutionerna
gått fortare än upplysningen, att man har allmänt ändrat, förr än man
allmänt vetat, huru man skulle rätt ändra. Gud är den enda varelse, som
kan säga «varde!», och det sker; ty han vet och vill i samma ögonblick:
menniskan måste först veta, och sedan vilja. Verkar menniskan i en
omvänd ordning, eller vet hon ofullkomligt det hon vet, så misslyckas hennes
vilja alltid, så befinner hon sig oförmodadt midt i den storm, hon med ett
kallare förnuft kunnat förutse, och hennes sällhet uppflyter sent på hennes
olyckor. Så har det händt de flesta folk. Det har senast händt de
nederländska och fransyska. Skulle vi med en upprigtig vördnad för deras ädla
ändamål ej lika upprigtigt emottaga varningen af deras flerfaldiga missöden?
Skulle vi ej kunna upphinna samma mål med dem och ej så som de?
Eller skulle väl de olyckor de genomgått vata en af evighet stadgad
nödvändig skärseld, hvilken liksom intoge hela bredden af sanningens väg?
Skulle man ej på sidan kunna finna en gångstig att i stillhet framvandra
förbi flammorna, orörd af dem? — Jag kan ej tro att en förvärrad olycka
är satt till ett oundvikligt vilkor för en högre sällhet. Säkert beror vårt
fullkomliga väl på vår fullkomliga kunskap derom. Tändom då och
närom sanningens dyrbara låga, men till upplysning, och icke till brand.
Förhastom oss ej; viljom intet förr än vi äro väl ense om hvad och huru,
och tillåtom ej blotta ljudet af ord, utan rätta begreppet om saker, att
utgöra eller beherrska den allmänna tankan.»
«Till dessa tankar och uppmuntringar har jag blifvit föranledd af de
från Paris utgångna och kring halfva Europa återskallande orden frihet
och jemlikhet: ord, skrifna med heliga bokstäfver i hvarje rättsint
medborgares hjerta, men ovanligt djupa till sin bemärkelse och säkerligen
tusende gånger ropade emot en gång, då de varit förstådda. Skulle man
fråga allmänheten af menniskor hvad de förstå med frihet, så skulle de
svara: träldoms afskaffande. — Med jemlikhet? Borgerlig olikhets
förstörande. Men med sådana svar har man sagt både mycket och intet. —
Olikheten är af många slag. Frågade man då vissa klasser af folk, så skulle
t. ex. den fattige med jemlikheten i synnerhet mena egendomsdjlning med
den rike; possessionaten och bruksegaren skulle mena en öppen
handelsfrihet; köpmannen skulle mena bördens företräden o. s. v., allt i den
grada-tion, att hvar och en med sin blotta vilja komme högre antingen i
egendom, anseende eller makt; och pluraliteten af hvar klass skulle efter sitt
personliga intresse förbehålla sig en viss punkt, dit han ville låta alla
nalkas med vilkor att den icke öfverstiga. Men hvad har man då annat
åsyftat än en någorlunda graderad olikhet? — Jag anklagar härmed ingen
menniska och ingen klass för elakhet utan blott för okunnighet; och jag tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
