Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En allvarligare uppmärksamhet än förut började
Stockholms-Posten omkring år 1790 egna den sköna
litteraturen; äfven degs rent theoretiska frågor
behandlades med ett bemödande om grundlighet, som ger
tillkänna att man äfven på detta område funnit skäl att
tillerkänna de vetenskapliga insigterna deras rätt. —
Från trycket hade 1792 utkommit en vidlyftig afhandling
— på mer än 300 sidor i 8:o — «Om det s. k. sublima i
litteraturen», hvilken följande år i Stockholms-Posten *)
underkastades en klandrande granskning, hvars grundlighet
likväl inskränker sig till att förråda en åtminstone ytlig
bekantskap med Longini skrift öfver samma ämne.
«Förfat-taren», säger recensenten, «anför en mängd definitioner
och beskrifningar af det sublima ur alla honom kända
auktorer, som skrifvit om detta ämne: Longinus, Boileau,
Jaucourt, Delamotte, Rollin, Batteux, d’Alembert, en
Sylvain och en Moses. Han är icke nöjd med
någon-deras mening; han ger väl Longinus det loford «att
denne varit på rätta spåret efter det höga äkta
sublima»; han medger ock med Pallisot i dess pasqvill:
«Dun-ciaden», att «Marmontel verkligen äger kunskaper och
vett Oaktadt sin poetik»: men ingen af auktors föregångare
har ännu, som han tror, nog redigt fattat och afhandlat
detta ämne. Han säger att de flesta poetikor, till och
med Boileau’s, hafva i sig en myckenhet sladder och gräl.»
«Efter all denna stränghet», heter det vidare, «går auktor att, på en
i hans tanka simpel och pålitlig grund, uppställa följande definition på det
sublima: det litterära sublima är något som i ett vitterhetsarbete öfver ett högt
eller värdigt, väl framstäldt ämne utmärker sig derigenom att det i hast ger oss
en öppen anledning till så många egna reflexioner, vida öfver hvad auktorn med
orden uttryckt, att vi glömma vältaligheten, den höga stilen och alla andra
idéer, samt endast upptagas af de sig i vår hjerna hastigt samlande,
koncentrerande egna tankar, hvilka genom sin myckenhet, vigt och
samman-skockning åstadkomma hos oss en rörelse, som man kallar intagas, för- *
tjusas, hänryckas, komma utom sig. En sådan underbar verkan känna vi
i synnerhet l:o) vid ett högt, ädelmodigt, extraordinärt rörande sentiment,
utlåtelser under eller öfver en svår kritisk ovanlig belägenhet (situation);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
