- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 2. Gustaf III och hans tidehvarf. Akademiska föreläsningar /
526

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nya som den i vitterheten beundrar icke är en svensk
utan en tysk vara, som följaktligen icke kan vara värd
att beundras. Slutligen förklarar han med högsta
sjelf-tillräcklighet Risbecks bref rörande Tyskland för att
vara «en af de intressantaste resebeskrifningar som i
senare åren utkommit», ehuru denna Risbeck tydligen är
en lika fåkunnig och bornerad hofjunkerlig perukstock
eom hans förespråkare.

«I förmodan», fortfar den litterära hofjunkaren, «det herrarne torde
finna icke otjenligt eller utan intresse för sin tidning att äfven ännu Jåta
allmänheten känna hvad Risbeck lika upplyst som nöjsamt skrifvit om
berörda vittra sekt*) och dess grufliga grasserande en tid i tyska staterna,
har jag deraf gjort följande utdrag, som jag tar mig den friheten att
öfver-sända.»

«I 46:te brefvet heter det: Goethe är nu hertigens man (hertigens af
Weimar). De äro du tillsammans. Han är icke allenast ett genie utan ock
verkligen mycket underbyggd. Några besynnerliga grundsatser bidrogo mer
än hans naturliga hastighet (sic) dertill att han, utan tvifvel mot sin egen
förmodan, gaf för några år sedan en kalmucksvärm signal att förhärja den
i sitt flor stående tyska parnassen **). Han är i allting — af
grundsats — för det ohyfsade, onaturliga, bé^ynnerliga, djerfva och
äfventyrliga. Han är äfven en så stor fiende till borgerlig polis, som
till esthetiska reglor. Hans filosofi gränsar nära intill den Rousseauiska.
Jag vill icke uppehålla mig vid att noga förklara densamma. När hans
genie först började uppvakna, gick han med nedsläppt hatt och
ofriserad***), bar en egen och besynnerlig drägt f), genomvandrade skogar,
berg och dalar ff); hans uppsyn, gång, språk och allt vittnade om en
utomordentlig man. Äfven i sina skrifter höll han en viss vårdslöshet för
anständigare än en utsökt delikatess. Han afkortade sina perioder på det
sällsammaste sätt, antog gamla och obrukliga ord och apostroferade hälf-

*) Naturligtvis densamma som Thqplds i Sverge.

**) Här må man undra åtminstone på tre ting: först, hvilken signal
Goethe gaf; för det andr^, hvilka utgjorde den s. k. kalmucksvärmen, och
slutligen för det tredje, hvilket flor det var som utmärkte tyska parnassen
före Goethes tid och som nu genom hans tillskyndelse förhärjades?

***) Förfärliga angrepp på den allmänna ordningen!
f) Goethe var i sin ungdom alltid utmärkt för sin vårdade och eleganta
klädsel, när det ej föll honom in att maskera sig.

ff) Ett ganska oskyldigt nöje, stärkande för helsan och skärpande för
natursinnet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free