Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bevisas af en insänd skrifvelse till redaktörerna af
Stock-holms-Posten rörande Goethe och hans vänner, hvilken
i tidningen infördes utan alla anmärkningar af
redaktö-rerne. Det är att märka att detta skedde år 1793*), efter
den stora brytningen i Goethes poetiska lif, efter hans
italienska resa, sedan han redan utgifvit Iphigenie, Tasso,
och de yppersta af sina lyriska dikter.
«Det har ofta förundrat mig», säger insändaren, «att i den strid, som
för några år sedan på svenska parnassen uppstod emellan en så ansedd ny
sekt i vitterheten, hvilken sökte uppnedvända på språk, smak och seder å
ena sidan; och den goda, alla tiders goda smak, å den andra, denna
sistnämndas förfäktare aldrig nyttjat ett vapen, som, kanske mera mäktigt än
alla andra, skulle hindrat deras fiender att värfva sig anhängare bland
hopen. Alla menniskor äro nygiriga. De upplyste älska det nya om det är
sannt; hopen, för det är nytt. Hvilken mängd af dårskaper, som endast
lyckats genom sin nyhet, och som försvunnit i samma stund man råkat veta
att de ej voro annat än uppstufningar och omstöpningar af andra tiders eller
nationers förkastade villor! Så uppstodo och föllo dessa talrika mystiska
och theurgiska galenskaper, som icke längesen öfversvämmade Europa och
äfven hotade vårt land; men hvilka nu endast ihågkommas med ömkan och
åtlöje. Så uppstod ock bland oss det ofvannämnda vittra svärmeriet, redan
mycket försvagadt, men som säkert ännu snarare nått sitt fall, om man
upplyst den gapande hopen derom att det, långt ifrån upprunnet ur någon
svensk hjerna, redan längesen varit kändt och utskrattadt i flera länder, i
synnerhet Tyskland. Detta hade man, utan besvär af vidlyftiga
forskningar, kunnat upptäcka och bevisa genom en af de intressantaste
resebeskrjf-ningar, som i senare åren utkommit: jag menar «Risbecks bref rörande
Tyskland», af hvilka redan utgafs 1789 en svensk öfversättning, som —jag
vet ej af hvad orsak — icke blifvit ihågkommen bland recensionerna i
Stockholms-Posten.»
Denna insändare förefaller mig mer än vanligt
narraktig: jag tycker mig näatan se huru pudret dammar
kring hans välfriserade peruk, för hvarje sjelfbehaglig
knyckning af hans nacke. Han är en komme comme il
faut: han söker löjet till bundsförvandt. Han låter
Thorild hemta sina inspirationer från Goethe: han låter
Goethes vittra svärmeri «utskrattas i synnerhet i
Tyskland», och han underrättar den gapande hopen att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
