- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 2. Gustaf III och hans tidehvarf. Akademiska föreläsningar /
528

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i kallaste vatten, göra bocksprång, stå på hufvudet, klättra uppför branta
klippor, icke äta något varmt, utan blott lefva af jordens råa frakter, icke
på minsta sätt tvinga naturen, utan på hvarje ställe och hvarje tid afbörda
naturens fordringar, m. m. d. Detta var efter deras tanke allt hvad som
fordrades till helsans bibehållande och återställande. En bekant doktor, som
éfter dessa reglor kurerade ihjäl mycket folk, beropade sig i sina
föreskrifter blott på de största snillens exempel i Tyskland. När han förordnade
det kallaste bad för en sjuk, och denna invände att han kunde få feber
eller fluss, så försäkrade honom doktorn, att han hade intet att befara af
allt detta; ty den store Goethe gick midt i vintern i vatten och is. — Unga
målare målade nu mera icke annat än stormar, blixtar och alper, elefanter,
lejon och tigrar, Didoner på bål, Lucretier och Medéer, som mördade sina barn.
Alla behagligare landskaper, vanliga djur och situationer blefvo nu uteslutna
från deras konst. Sådana småsaker, sade de, öfverlemnar geniet åt det
kalla och resonerande förnuftet, och åt dem som arbeta för bröds skull.
Konsten bestod, efter deras begrepp, blott uti att göra allt hvad som är
ovanligt och utomordentligt. Ju onaturligare en Dido utsträckte
ar-marne, ju häftigare hon vred ögonen, och ju större oordning det herrskade
i hennes hår och draperi, desto skönare var hon. — På detta sättet
missbrukade alla konstnärer Goethes theori. Hans anhängare efterapade honom
på det löjligaste sätt både i kläder, gång och tal.»

«Goethe var visst icke oskyldig till alla dessa utsväfningar. Han
upptäckte hos några af sina vänner, t. ex. Lenz, Klinger och andra*),
gnistor af mycket genie, som genom uppmuntran kunde antändas, och hjelpte
äfven dertill. Men då han en gång hade begynnt att agera protektor, så
trängde sig ock folk till honom, som voro hans protektion ovärdiga och
hvilka han straxt hade bort visa tillbaka till sina bröder på bete.
Berömmets kittlande torde tilläfventyrs icke hafva misshagat honom och han
blyg-des icke, åtminstone på någon tid, att verkligen stå i spetsen för denna
rote» **).

*) Goethe var aldrig vän med Klinger och äfven det närmre
förhållandet till Lenz var ej långvarigt.

**) Detta är icke sannt. Ingen förstod bättre än Goethe att hålla
efterhängsna personer på afstånd. Allt ifrån hans anställning vid weimarska
hofvet utgjordes hans umgängeskrets af idel distinguerade män och
fruntimmer. Lenz var den enda af hans studentbekantskaper, med hvilkens
svagheter och galenskaper han en tid hade tålamod. Hans brefvexling ifrån
denna tid är ett tillräckligt bevis på den urskiljning, med hvilken han valde
sina förtrogna. (Benägenheten att spela beskyddare får man hos honom
söka under en senare period af hans lefnad.) Emellertid var omdömet
om Goethe i vissa kälkborgerliga kretsar i Tyskland en tid ungefär sådant
som den resande här framställer det; men denna ägde icke tillräcklig ur-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free