Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nemligen att ej skrifva, åtminstone ej trycka, hvad man af nöd eller våda
odugligt skrifvit.»
«Om den aflidna författaren icke valt denna utväg, så vida han
tvivelsutan icke trott den för sig nödig; må för detta misstag vi mindre anklaga
hans egenkärlek än det allmänt falska begrepp, som man gjorde sig i hans
ungdom och ännu långt senare, om poesiens beskaffenhet. — Skaldekonsten
i Sverge är skapad af Creutz och Gyllenborg. Före dem var allt rim konst;
och denna så helgad igenom förnämligast en Dalins stora namn och rika
exempel, att den förra länge förblef misskänd och utan efterföljd. Äfven
än i dag torde finnas de, som skola anse detta omdöme för icke mindre
än en religionsförsmädelse eller ett crimen Icesce majestatis — men någon
måste dock vara den förste att säga hvad alla goda domare tänka: att,
nemligen, om Dalin ägde snille af en skald (hvilket, i anseende till hans
ovanliga qvickhet och lekande inbillning, torhända icke bör nekas honom),
så äro dock alla de sju tomerna af hans arbeten *) af sådan beskaffenhet, att,
på samvete! ingen af nuvarande goda skalder skulle vilja hafva skrifvit en hel
sida deraf; och att, om Sverge äfven innan Dalins tid påstås hafva ägt en
mängd af stora poeter, så har det åtminstone icke ägt ett godt poem
före «Ode öfver Själens styrka», «Dafnes inträde i Verlden» etc.» **).
Så säker var man i denna goda fransyska tid på
sitt esthetiska omdöme, och så uppfylld var man af
beundran öfver sin egen fullkomlighet. Och nu för tiden
tycker man likväl att mången sida hos Dalin skulle
hafva gjort heder åt Sjelfva Kellgren. Och nu för tiden
undrar man huru en nation under ett visst tidehvarf
kunnat hafva «en mängd af stora poeter», utan att hafva
ägt «ett godt poem», då man likväl efter vanligt sundt
förnuft just genom poemernas godhet utröner poeternas
storhet; så att man väl i våra tvifvelsamma dagar måste
räkna detta infall bland massan af dessa den franska
vältalighetens i ögat slående antitheser, som ingenting
annat innehålla än en orimlighet, endast man ej låter
blända sig deraf. Att man kunde misskänna en
Stjern-hjelm, en Lejonkrona, en Dahlstjerna, en Frese, med
deras föråldrade språk, är ännu förklarligt; men huru
man kunde sätta sig så högt öfver en . Dalin och en fru
Nordenflycht, hvilka likväl till en så pass hög grad
*) Den äldre Bökmanska upplagan.
**) Det förra af Gyllenborg, det senare af Creutz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
