Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än att han är fattig och huld om en gammal far. — Val. Men en ömsint
son är ej derföre en god make. Betta senare ankommer mycket på sinnenas
öfverensstämmande, som kan brista, om ock sederna vore otillvitliga. —
Till utrönande af dessa senare bägge artiklar fordras väl något längre tid
och mer betänkande än Ladyn (i dramen »Papegojan») sig består. — På gatan
gör hon bekantskap med en karl, får någon liten underrättelse om honom,
— blir just ioke kär, men dock angelägen att straxt med honom afgöra äkta
förbindelse, hvilken ock på samma gata afslutas, sédan hon kunnat häfva
de skrupler, hvaraf han (men icke hon) finnes besvärad. — Denna
giftermåls-scen slutar skådespelet, och det tyckes hafva varit hufvudskälet, som
förmått auktor att intruga denna slags kärlek, bland belefvade personer
hvarken bruklig eller gillad. Stackars den enka, som ginge ut på gatan och
sade: «vänta, min vackra herre! — jag har inte den äran vara känd, men
jag är rik — vet att herrn har ingenting, är en god son och just en man
som jag tycker om, — var god och bifall min önskan att få er till herre
och husbonde! — Nå, besinna sig inte! — Följ mitt exempel, jag frågar
ej efter edra små *lefnadsomstäncfigheter, granskar icke ert sinne, ej edra
böjelser, edra svagheter, edra förbindelser med könet, med vänner — se nu
— bifall» — de gifta sig. — Jag beklagar verkligen den frunj helst om
hon tror att grannarne vid samma gata, att invånarne i staden, att slägt
och vänner skola approbera denna giftermålsscen. Sådan tanka kunde hon
dock billigen hemta ifrån skådespelshuset. — Att låta unga flickor Sjelfva
fria är en sak, hvarom Kotzebue visar sig mycket mån. Också är den
besynnerligheten upprepad i tvenne andra dramer. — En ung indianska må
ändtligen ursäktas — andra land, andra seder. — Men att en fröken förfaller
till den underligheten, utvisar en mycket försummad uppfostran. — Mödrar,
tanter, förmyndare och anhöriga! hvad skulle ni tänka, säga, göra, om de
unga flickor, hvilka äro under eder vård, företoge sig att fria till den karl
som de funno behaglig, vacker och intagande, vare sig en ung pastor, en
ung sekter eller en ung officer? — Blefven J icke förskräckta, alarmerade,
haja? — Månne ej moraler, lexor och föreställningar komme i full fart?
och månne spektatörernas applaudissement till dylika theaterläror finge af
de stackars flickorna åberopas och af eder blefve gillade? — Troligen icke.
— Hvartill tjenar då dessa föreställningar, eldande passionerna på
moralitetens bekostnad? — Jag vet icke om ej att sammanskapa ett theaterstycke,
som förenar de egenskaperna att vara eget — nytt, på scenen lämpadt
tijl vårt land och i utförningen efter möjligheten. — Men Önskligt vore
att alla skådespel, framför annat, innnefattade en sund moral, synnerligen
lämplig till våra seder. I och för den vinsten kunde man gerna
ursäkta, om någon af de öfriga egenskaperna icke alltid vunnes» o. 8. v.
Det dröjde emellertid temligen länge innan
Kotze-bue’s underhaltiga skådespel utträngdes från svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
