Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och onaturliga i hans pathos, samt isynnerhet det
slipp-riga i hans moral, hvilket innebar ett vigtigt gravamen,
på den tid då man skådade theatern hufvudsakligen just
ur ethisk synpunkt, och den gällande konstkritiken just
fordrade att skådespelen skulle bidraga att mildra och
förbättra sederna. En föregifven brefskrifvare från
landsorten yttrar i början af årgången*) följande:
«Då jag senast var i Stockholm uppoffrade jag några dagar att bese de
flera skådespel, som der uppfördes. Dem jag för min del fann mest
intagande voro Kotzebues dramer. — Onekligen hafva de ett visst
medföljande intresse, en viss tjusningskraft, väckt genom nyheten i valet af
ämnen, af scener och oförmodade uppträden. — Denna tjusningskraft går
äfven så långt, att den ofta betager sanningen af omdömet, hvilket åskådaren,
mindre öfverväldigad af känslornas förförande målning, skulle och borde
falla på helt annat sätt, då moralen af Sjelfva skådespelet noga granskades.
— I «Verldsförakt och ånger» fann jag hvarken moral eller sannolikhet. En
hustru öfverger man, barn, pligter och dygd för att följa en karl, åt
hvilken hon allt uppoffrar. Hur skulle ett dylikt uppförande anses i allmänna
sammanlefnaden ? — Jo, som en liderlighet. En man, dygdig och delikat,
kunde ej annat än från en sådan otrogen maka lagligen skiljas (dessutom
ett vanligt medel i många mindre förolämpande händelser). — Slägtingar,
dygdiga eller icke, skulle korsa, axla sig och ej erkänna en sådan
skamfläck i sin ätt. De och alla andra kunde visst icke förlåta utsväfningar så
påtagliga, så litet bemantlade. — Men huru anses denna händelse på
theatern? — Jo, som den mest hjertrörande. — Den brottsliga makan ömkas,
älskas, skyddas af alla — Sjelfva mannen förolämpad måste dock — det
hjelper icke — han måste förlåta — och fort kommer ridåen ner; auktor
lärer sjelf tyckt att det var för långt gånget. — Ändå tillrade tårarne från
alla loger, just ifrån ögon, som visserligen icke kastat någon medömksain
blick på en vida mindre felaktig hustru, om hon råkat sitta i en
närgränsande loge. — Moralen i denna drame är då antingen ingen, efter ingen
tillämpning äger rum; eller ock blir den ungefär en sådan: «om jag skulle
fatta tycke för en ung karl, rymma med honom från en dygdig man,
tvenne menlösa barn, för att tillintetgöra äkta pligter, moderliga
skyldigheter; så, bara jag ångrar mig, sörjer, gråter, är välgörande, framför allt
vältalig och andäktig — så måste alla, till och med min herre och man,
glömma mina brott, älska mig, hjelpa, trösta, förlåta etc. etc. etc.» — Hvad
blir följden af en sådan theaterlära? — Jag tror ej den bästa. — En
annan drame af samma auktor fann jag lika vacker och lika orimlig. Der
friar en ung enka till en karl, som hon aldrig förr sett, ej vidare känner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
