- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 2. Gustaf III och hans tidehvarf. Akademiska föreläsningar /
545

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

«Så att edert skryt att alltid hafva kufvat qvinnorna är just det skryt
att alltid hafva kufvat billigheten och ömheten, och snillet och skönheten
och all gudomlig sanning på jorden.»

^«Ändå försöka karlarne sin sextusenåriga oskicklighet att tänka, och
ropa alltjemt om svaghet hos qvinnorna. Ty tron icke, mina läsarinnor, att
dessa högfärdiga barbarer någonsin kunna förnimma att det som alltid varit
tryckt och kufvadt, det har ock aldrig kunnat hinna upp till sin rätta
styrka och storhet. Folk af snille och upplysning, goda män och patrioter,
arbetande hopen, Sjelfva nationerna, med ett ord: allt det som är mest
rätt och stort, hvad markelig styrka har väl allt detta ännu i dag? Och
dock har man af de skönaste exempel sett, att i dessa ännu kufvade
väsenden är en tyst, gudomlig kraft, som de redlige hoppas skall en gång bryta
fram och uppstiga till att välsigna jorden. Derföre såsom man af ett enda
snilles, af en enda stor mans välgörande makt slutar till hvad snillen och
stora män kunna göra, så bör man ock af de undransvärda förträffligheter,
både förståndets och hjertats, som man sett hos qvinnor, Oaktadt deras få
tillfällen att lysa i verlden, sluta till hvad de kunna vara, när de en gång
rätt lära känna sin naturliga höghet?, som är grundad i deras mera ömma
och lifliga mensklighet. Jag vill icke tala om alla dessa stora drottningar,
alla dessa hjeltinnor, statskloka och snillen af deras kön: ty derom står i
andra böcker nog. Jag vill icke heller tala om alla dessa ömma och höga
dy*gder, som de med en nästan gudomlig sinnesstyrka likaså dagligen som
tacklöst fullgöra i det enskildta lifvet: ty detta känner hvar och en
upplyst. Men jag vill endast nämna den enda, vår Christina, som var stor
nog att leende kasta bort en krona, som förstod att med ?n vink samla
omkring sin person alla verldens då lysande snillen, och som, i det hon
har skrifvit, visar ett så äkta stort förstånd, att man icke har sett ett
större.»

«Men hvad kan man vänta af dessa karlarnes vett, då de med all sin
trotsighet, nästan aldrig kunnat upplyfta sig till en tanke om det som är
högre styrka? Att en väderqvarn i full gång är stark, det märka de;
men luftens styrka, som drifver den, det är redan något höglärdt för dem.
Att Brunkeberg är starkt, det kunna de ge sig sjutusan på: men etherns
eller ljusets nästan oändliga makt på hela naturen, det är intet för dem. Att
styrka i senor är styrka, det är det allraförsta och klaraste af allt hvad
de veta, och rätta principen i hela deras vishet; men att sanningens makt,
hvars minsta vink gör revolutioner och omskapar tiderna; att skönhetens
makt, för hvilken alla hjeltar fallit; att välgörandets makt, som aldrig
något lefvande väsen emotstår — är en oändligt högre styrka: det är för
dem en nyhet. Men denna styrka är Guds och snillets och qvinnornas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0552.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free