Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvarföre ock qvinnostyrkan liknar mera en engels, hvilket väsen man vet
är si långt mäktigare än vi som det är högre, då karlstyrkan liknar mera
ett vilddjurs, hvars våld förskräcker och nedslår. Alldeles så sem man om
våren. ser att en enda grad af solens ljus och värma verkar mäktigare på
hela naturen än tusen åskor.»
«Dock måste jag medgifva till karlarnes ära så mycket,/att de ^ltid
med. en beundransvärd kraft emotstått förståndet, dygden och skönheten;
och att denna höga qvinnostyrkan ännu icke mäktat vinna mera på dem,
än hvad det, som de sjelfva hafva ömt och högt, har kunnat vinna på
djuren; det är: icke stort mera än det af konst och söthet, snille och
smak, hvartill de sjelfva bragt papegojan, apan och björnen.»
«Skall jag säga sanningen rent ut?»
«Då man betraktar att just i den mån som en karl förädlas, liknar
han i mildhet af seder och väsende en qvinna, såsom man ser hos alla
karlar af själ och känsla (hommes de sentiment), och tvärtom att, just i den
mån en qvinna försämras, börjar hon i all slags osed likna en karl; ja,
då man ser den fullkomliga likhet i ömhet och liflighet, som är emellan
qvinnor och alla sanna snillen, d^ v. s. de höga menniskor, som genom sitt
förstånd eller sin dygd äro allas välgörare: så är det omöjligt att icke tillägga
qvinnorna just denna samma naturliga höghet öfver karlarne, som dessa
alltid tilltrott sig äga öfver qvinnorna. Hvarigenom förståndets ordning i
verlden måste upprättas på detta sätt: naturen, snillen, qvinnor, karlar,
djuren.»
Jag bör ej längre uppehålla mina läsare med denna
för vår litteraturs utveckling så märkvärdiga tidning.
Vi hafva följt den på spåren i dess vigtigaste rigtningar
under de första sjutton åren af dess tillvaro, hvarunder
den, såsom vi sett, förändrade sin ursprungliga karakter
på ett sätt, som vittnar om dess redaktörs oupphörligen
fortgående andeliga utveckling till ett bättre. Med
Kellgrens död år 1795 upphör den att utöfva sin stora
inflytelse på allmänheten, och lemnar rum för andra i sin
ordning vigtigare organer för den allmänna opinionen.
——
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
