Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKALDEBREF TILL KONUNGEN.
Och bära följden af hans fel?
Må tid från tid till seklers ända
Föraktets lön bli deras lott,
Som nyttja ljusets fackla blott
Att upprorsfacklan dermed tända,
Förnuft i raseri förvända
Och drifva sanningen till brott 1
Sublim, förtjent att vördnad väcka
Är makten att ifrån en thron,
Liksom ur molnens region,
Nu fruktbarhetens spira sträcka,
Nu dundrets öfver en nation.
Men de som jordens öden dela
Hvad? äro de då gudar blott,
Om hvilkas vishet, utan brott,
Ej tänks en möjlighet att fela?
Kan jorden, trygg för åskans hot,
Ej upp till dem sin anblick hvälfva?
Och måste hon vid deras fot
Blott sluta ögonen och skälfva?
Om samma loford måste ges,
Med samma nöjda blickar ses
Välgörarns spira och tyrannens,
Hvad båta tusen dygders rön?
Hvar blir den goda furstens lön?
Hvar hjeltens och den stora mannens?
Låt svagheten på thronens höjd
För prinsars fel en vördnad kräfva,
Som sparar henne, vådligt röjd,
Att för sin egen målning bäfva:
Från den olympiskt höga sfer,
Der Gustaf Adolfs like ljungar,
Han skådar obekymrad ner
På denna menighet af kungar;
Och, trots de faror nitet ser
För makten, högheten och flärden,
it sanningen och efterverlden
Till rättvis dom dem öfverger.
Med bortvändt öga, som vi böra,
Från skuggornas och ljusets strid
På taflan af vår egen tid,
Låt oss historiens stämma höra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
