Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter oss det erforderliga tillägget i följande, nyligen i en
flerfaldigt märkvärdig samling meddelade bref från
Schrö-derheim till Gustaf III.»
Stockholm den 23 April 1790.
«Apollo gaf i går middag åt Olympen. Det låter aom en fabel; men
det verkliga är, att grefve Oxenstjerna öppnat sitt hns; det är monteradt
efter hans värdighet och moyena. Det är alltför anständigt både i anseende
till bord, möbler och betjening, men ingen pretension till magnificence. Han
är en glad värd, gör hedern af sitt hns ntan all embarras för sig eller
gäster. I går hade han bjudit af akademien gräddan och direktören:
Gyllenborg, Adlerbeth, Rosenstein, Kellgren, Leopold och Lehnberg.
Societe-ten embellerades af brödren de Besche, statssekreterarne Franc och
Carlsson, och värdens skjutne bror, riddar S:t Göran. Jag placerade mig
emellan Lehnberg och Leopold. Den förre hade uti sin konversation all
gravité af akademiens gamla stock, af oss rosensteinianer. Den senare all
smak och lätthet af hofvet, och den uppmuntrande tonen af stora verlden
och protektören. Man lade komplimenter hvarftals med maten, och
jalou-sien spillde d& och då på begge delarae en knifsudd salt. Genierna voro
redan fornt bröder, och «in vino veritas»; man explicerade sig med mindre
förbehåll under deserten. Jag hade önskat att kunna föra ett protoj^U och
att knnna sända ers maj:t det i stället för alla tröga ifrån regering,
beredning m. m. Man slog vad om vädret; för att endast hålla bagateller å ömse
sidor, satte den ene upp Oden och den andre Birger Jarl. Man talte om
Dalin och Tollstadius, gjorde tillämpningar till skalder och prester och till
slat, med många komplimenter, till sig Sjelfva.»
«En annan scen var mera dramatisk. Dagligt Allehanda bar i går
Holthnsens svar på Kellgrens kritik öfver «Slädpartiet». Termerna äro
starka och gå nära på både saken och personerna. Kellgren var ledsen —
och kanske arg. Leopold, icke missnöjd med hans embarras; men döljde
all aatisfaktion och tog det ädelmodiga beslut att uppmuntra och förklara.
Jag fick sedan veta att Holthusen, som förblandat snillen och redaktörer,
gjort Leopold en elak kompliment. En gemensam fiende och fara förenade
dessa herrar, som äro gjorda att lysa hvar för sig. Deras entretien var
dem emellan i tysthet; men man trodde sig af vridningar på nacken, af
nppspända ögon och deklamerande näfrar kunna tro, att Holthnsens
undergång blef besluten, och en off- och defensiv allians i Herrans namn sluten
emellan Gustaf Vasa och Oden. Leopold meddelte högt till Kellgren sin
sista anmärkning af detta innehåll: «Jag bör likväl nämna en sak till
Holt-husens försvar, som herr kongl. sekreteraren ej haft tillfälle att känna.
Herr kongl. sekreteraren har ej assisterat vid lektyren hos kungen om
aft-narne. Det är skada. Jag har flera gånger velat, men — ja, ja, jag
förnyar väl mina propositioner. Jag har flera gånger hört Holthusen läsa der:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
