Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändtligen att en vers af hvilket slag som helst, om den icke är störtningen
af en frambrusande känsla, om den icke är ett blomster kastadt af gracerna,
om den icke är en pil, skjuten från Apollos båge, med ett ord sagdt, en
sann ingifvelse, ntan blott "härmningen deraf, förtjenar, i stället för bifall
och beundran, med allt skäl att hållas för den största af barnsligheter.»
»Anspråket på snille måste utån tvifvel äga något högst smickrande
för den menskliga fåfängan, efter intet kön, ingen ålder, ingen rang finnes,
som ej kittlas deraf; efter man alltid in i det yttersta söker att frälsa
åtminstone en ringa del af detta anseende, och efter ingen utan förtviflan ser
sig alldeles deraf förlustig. De största skribenter, och ibland dem Sjelfva
Voltaire, hafva aldrig velat märka det nödvändiga aftagande i snillegåfvor,
som ålderdomen hos alla medfört. De smickra sig alltid att vara desamma,
som man för trettio år sedan beundrat; deras ålder, afundsjuk på deras
ungdom, förtryter som en verklig oförrätt det loford, hvarmed man så ofta
kommer tillbaka till deras yngre arbeten. Hvad åter beträffar de släta
författare, så låta äfven de uslaste ibland dem sällan på en gång afvisa sig,
icke ens af det tydligaste förakt. De skämmas, det är sannt; men de
fortfara. Om de någonsin upphöra, sker det ej utan högst småningom, alltid
samlande till ett nytt försök spillrorna efter det sista skeppsbrottet.
Likasom envisa stridsmän låta de således blott steg för steg disputera sig
fältet, och till hvad afsägelser kritiken helst tvingar dem, finna de alltid ett
litet slag af suille, hvari det ännu återstår dem att föraktas. Alla länders
vitterhet hafva ägt sina exempel af dessa oförtrutne, hvilka, efter
beständigt förnyade och beständigt misslyckade försök, fiyttat sina fordringar från
dess högsta ära ner till dess ringaste. Man har sett mer än en på detta
sätt flyktig ur det ena slaget i det andra, ingenstädes emottagen, och
ändtligen biltog icke allenast ur hela poesiens rike, utan äfven ur Sjelfva
prosans, slutligen nödgas undangömma sitt ansigte för sin löjliga
namnkunnighet. Det gifves nemligen en hop nyfikna i samhället, som finna ett stort
nöje i att betrakta huru en fattig misslyckad ser ut: om han ser åt
jorden eller himmelen när han går på gatan: om han skäms mera att tala
eller tiga, när han är i sällskaper: och när man ler ur ett fönster om han
icke viker af i den första gränd, försäkrad att det är åt honom.»
"Dessa exempel, det är sannt, äro hos oss sällsyntare, men de finnas.
Min svågers morbrors kusins systerson berättar sig hafva känt en dylik,
som med en lång oförtrutenhet, med offer af mycket svett och bläck,
efter-sträfvat en liten grad i vitterheten, och som på förenämnda sätt, jagad af
allmänhetens förakt ur det ena slaget i det andra, alltid tagit ett steg
tillbaka, ifrån skaldekonsten till vältaligheten, ifrån vältaligheten till stenstilen,
ifrån stenstilen till inskriptioner, ifrån inskriptioner till rim under
porträtter, från rim under porträtter till skålar vid slutet bord, och ifrån skålar
vid slutet bord till den eviga glömskan, hvari han, efter ett så långt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
