Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvilladt lopp, ändtligen synes hafva träffat sitt rätta hemvist, sin
miss-kända fosterjord.»
«Från dessa skiljer sig tydligen ett annat slag af vittra författare, hvilka
man med ett ganska svagt men ganska höfligt namn kan kalla de modige.
Dessa lefva ej hvar for sig; de uppsöka hvarandra, de sammanflocka sig,
de bispringa hvarandra vid behof med beundran och lofskrifter, de utgöra,
med ett ord sagdt, en slags orden, hvars mästerprof består i att kämpa
intill det yttersta emot det allmänna omdömet, utan att låta sig, såsom de
förre, deraf tillbakadrifvas; och hvars hemlighet synes vara konsten att
uthärda åtlöjet till den grad, som sku^e döda en skribent af vanligt
högmod och vanligt nonsens. Ni känner en sådan när ni möter honom på
gatan eller ser honom i sällskaper, på en viss förvärfvad orörlighet, en
viss ossifikation i alla de ansigtets muskler, som uttrycka skam och blygsel,
hvilka tvärtom hos de förra äro lättrörda öfver all föreställning, och gifva
derigenom ofta ett ganska okristligt nöje åt betraktaren. En auktor af de
modige ser er i synen, likasom han aldrig gjort andra än goda arbeten;
han sträfvar att gifva sin panna, så långt möjligt är, hårdheten af sin
skrifart; han säljer er, till fyra- eller femdubbelt pris, en liten skrift, hvars
första sida, ja ofta, hvars första rader kasta er i en häpen förundran öfver
deras omening. Ni läser vidare, och finner på nästa blad tydligen
försäk-radt, att man aldrig förr skrifvit i detta ämne med detta ljus, denna
in-sigt, denna grundlighet» *).
«Det är ej nog att visligen afstå från vitterheten, när man af naturen
ej äger gåfvor dertill. Man måste äfven gifva akt när dessa gåfvor aftaga.
Man måste veta att skilja sig vid sånggudinnorna innan man af dem
afske-das, och sluta sin bana innan man af trötthet tvingas att lemna den.»
«Det är äfven så få, som hafva gåfvan att göra en sådan reträtt med
skicklighet, som att icke behöfva göra den. Xenofons var ej svårare. Det
är nästan omöjligt att undangömma det aftagande i talent, som tvingar er
att lemna anspråket till ett rum i vitterheten. Man borde till den ändan
slnta med det arbetet, som mest berömmes. Men auktorer äro som
fruntimmer: de upphöra ej att vilja behaga, förrän sedan man redan länge upphört
att berömma dem. Och ju mera de märka att tiden dertill instundar, ju
ifrigare blifva de att njuta dessa sista ögonblicken.»
«En författare som misslyckas är lik en olycklig spelare. Han
begynner för att vinna, fortfar för att åtminstone återtaga hvad han förlorat,
och slutar med att ruinera sig utån hjelp» **).
Förhållandet mellan Leopold och Thorild hade i
början, såsom vi redan sett, varit, om icke ett vänskap-
*) Syftar påtagligen på Thorild och hans efterliknare.
**) Extra-Posten 1792, N:o 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
