Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt, åtminstone icke ett fientligt. Men deras naturer
voro alltför vida skilda för att i längden kunna
sympa-thisera med hvarandra. I samma mån som Thorild mer
och mer utbildade sina nya och friare åpigter, i samma
mån stadgades Leopolds öfvertygelse om företrädet af
den gamla smaklära, som nu äfven blef Svenska
Akademiens. Till denna skiljaktighet i åsigter sällade sig
snart äfven personlig ovilja, då Leopold fann sin
författarefåfänga sårad af ett, visserligen icke artigt, infall
af Thorild angående tragedien Oden, och brytningen
mellan de två snillena blef öppen och oförsonlig, när
Leopold dels i Stockholms-Posten, dels i särskildt
ut-gifha brochyrer uppträdde såsom Thorilds granskare och
begabbare. Så länge denna strid pågick i
Stockholms-Posten, hafva vi följt densamma: den fortsattes i
Extra-Posten, ehuru mera ensidigt, då Thorild nu hade
lem-nat den kritiska skådeplatsen och måst öfverlemna sitt
och sina grundsatsers försvar åt sina vänner.
Thorild hade år 1792 ut gifvit en skrift «Om
Efter-härmning», hvilken redan under första månaden af
Extra-Postens tillvaro gjordas till föremål för Leopolds bittra
granskning. Man ser tydligen på stilen deri att
Leopold, på den tiden åtminstone, hyste ett verkligt hat till
den vedersakare, som han likväl ofta låter påskina att
han blott föraktar.
Efter några allmänna betraktelser, i hvilka Thorild
näpses, nu såsom alltid och allestädes för sin egenkärlek
och sitt öfvermod, fortfar recensenten:
«Det är tid att komma till Sjelfva skriften och dess innehåll. Vi fråga
härvid — icke den delen af läsare, hvilkas urskillning och tankegå^va med
största förtroende alltid hvila vid det underbara en auktor säger dem
angående värdet af sitt arbete, utan dem deribland, hvilkas egna tankevana
omdöme, (och) kunskaper uppfordra dem att nnder läsningen Sjelfva forska i
de ämnen dem föreställas, — dessa fråga vi, dessa anmoda vi att eftersinna,
innan de ännu öppna denna skrift om imitationen, hvilka upplysningar de
der vänta sig att finna, och på hvad sätt dem synes att en god auktor
borde afhandla detta ämne. Sedan bedja vi dem att göra jemförelsen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
