Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
♦
80 THORILDS SKRIPT »OM UPPLYSNINGENS PRINCIP».
fordom religionsfanatismen, uppeldade sitt oförståndiga nit genom exempel
af fordna sanningshjeltar, hvilkas roll högmodet kittlas af att spela; i Guds
namn, min herre, för hvad vigtigare lära ville ni att filosofen då skulle
upphöja sin röst, än för den att Sjelfva sanningen, då hon nödgats (som de
ropa) låna våldets bistånd, icke derigenom gjort detta medel mindre
afsky-vardt, mindre olyckligt för jorden, icke derigenom förändrat dessa
våldsamheters natur att vara, liksom alla andra våldsamheter, barbariska i deras
verkningar och brottsliga i deras efterföljd.»
«Har auktor sagt annat än detta, äfven då man, såsom herr Thorild
gör, rycker hans ord ur deras sammanhang? Och kallas detta att bifalla
våldsamhetens utväg? Ar det inte uppenbarligen just motsatsen?»
«Ni bedrar då, min herre, och på ett ganska groft sätt, antingen er
sjelf, eller troligast blott läsaren, när ni påstår, att auktor antager detta
sätt med våldsamhet, emot hvilket han strider med all möjlig styrka.
Först: emedan de två eller tre uttryck, ni citerar till bevis derpå, säga just
motsatsen, hvilket synes oss ett temligen godt skäl.»
«För det andra: detta sanningens »våldsamma verkställande», denna
»kraft, hvarmed hon trängt sig genom blod och lågor» (uttryck, hvaraf herr
Thorild på ett så lågt och vrångt sätt betjenar sig), om alla jordens häfder
bekräfta dem, hvad bevisa de? Jo, att man stundom, ända till ytterlighet,
kränkt och trotsat sanningen, rättvisan, menniskorätten, att våld och
orättvisa framfödt våld och grymhet, och att menniskoslägtets förödelse någon
gång varit en frukt af sanningens förakt å den ena, och hämndens lika
brottsliga raseri å den andra sidan. Ar det då en farlig lära för samhället
att sanningen och rättvisan måste vördas? att ingen makt i dödligheten evigt
förtrycker dem? och att aktningen derföre ensam bereder samhällens säkra
lugn och varaktighet? Ja, förakt öfver den nedrige (vi instämma deri med
auktor), som gör dessa läror till en basun för upprorsyran, men vi tillägga:
ve den konungalärare, som fruktar att med dygdens och vishetens ädla
mildhet ofta upprepa dem.»
«Att, för öfrigt, antaga såsom sannt ett historiskt faktum, är detta att
gilla dess moraliska beskaffenhet? Att säga: äfven sanningens segrar hafva
mer än ofta tillika varit våldsamhetens: är sådant att antaga detta sätt att
segra såsom godt och prisvärdigt? Bet gifs tvenne sätt att regera: ett
mildt och rättvist, ett annat tyranniskt; tvenne sätt att granska: ett
ädelt och vettigt, ett annat oredigt, falskt, plumpt, föraktligt; tveune sätt
att vinna rykte: stor förtjenst, stor dårlighet. Väl, att antaga denna
skillnad af sätt, är det att gilla dem bägge? Huru känner herr Thorild sitt
språk och vigten af dess talesätt: «När man kan göra sitt rykte genom sann
förtjenst, är sådant utan allt tvifvel lyckligast»: vill detta då säga, att när
man icke det kan, gör man rätt att göra det genom charlataneri?»
»Men alla dessa små dialektiska argumenter äro lek och svaghet emot
den känsla, hvaraf man upptändes för sanningen, ordningen, rättvisan, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
