Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
#,
•Auktor har talat om kristendomens och reformationens våldsamma
utbredande. Man kan ej neka till det goda de verkat; men man häpnar och
ryser vid åtanken af den blodspillan och de förödelser, hvaraf de varit
åtföljda. Utan att med liknöjdhet anse det ljus de skänkt jorden, önskar
man med full rätt (tillägger auktor) att denna upplysning kostat mindre
olyckor. Det är godt#att sanningen segrar; men det är ej likgiltigt på
hrad sätt det sker. Och det minst öfverdrifna man kan säga emot dessa
våldsamheter, är, att när sanningen kan verkställas på ett mildare
sätt, är sådant tvifvelsutan det bästa och lyckligaste. Sådant är
sammanhanget af auktors betraktelser, och sådan naturen af detta hans
uttryck. Tilläggom en anmärkning: den utlåtelse herr Thorild angriper
utgör i boken om Upplysningen de första raderna af en paragrafisk afdelning.
Vår stora kritikus har vid bokens öppnande fallit på denna början, och har
i sin kritiska brådska ej gifvit sig tid att lyfta upp ögonen till slntet af
den föregående paragrafen, hvarigenom auktors mening på det tydligaste
förklaras.» \
•Emot hvem skrifver auktorP Den som läst hans bok, den som blott
öppnar den finner det: emot våldets alla förryckta lärare, till hvad sekt af
galenskap de må höra; sådana som hviska: menigheten är ett vilddjur, som
m&ste nedtryckas i fjettrar och mörker; sådana som ropa: all öfvermakt är
en boja, som måste brytas, alla rådande meningar fördomar som måste
störtas, och hvilka till mensklighetens olycka framrusa i sanningens namn,
nästan som all öfverläggning vore feghet och all tvekan förräderi. Aro
dessa ej symptomerna af den svindelsjuka, som börjat utbreda sig öfver
Europa? Väl, en filosof, som uppträder, icke i det fega uppsåt att nedslå
känslan af menniskors värde och rätt, men i den ädla föresats att med all
förnuftets kraft motstå våldet, hämma ursinnigheten, har han ej rätt att
fordra, till en början, åtminstone medgifvandet af den klara sats att
sanningen, verkställd utan våldsamhet, dock osvikligen äger företrädet? Och
om äfven denna klara sats icke hade sina praktiska förnekare, säg oss,
darrade Europa, som det gör, af fruktan för ett allmänt barbari?»
«Men, invänder vår värdiga kritikus, skrifver icke auktor på något
ställe i sin bok dessa tydliga rader: «När sanningen med våld måst tränga
sig fram, hafva dess spår, likasom spåren ,af allt våld, varit blodfärgade
m. m.» Ja, min herre, auktor visar på detta och på alla ställen, hela sin
bok igenom, våldets olyckor, och den fasa det bör ingifva äfven der, hvarest
det öfvats i sanningens namn, äfven der, hvarest det öfvats för de
nödvändigaste sanningar, äfven der, hvarest historien tyckes ursäkta det genom
målningen af tyranniets och vidskepelsens förtryckande ytterlighet.»
•Huru kriticerar då herr Thorild? Om det skedde någonstädes i
verlden att vissa exalterade hjernor, genom några sanningars nödvändighet, några
missbruks tydlighet, trodde sig ursägta läror, gemingar, ledande till
resning och våldsamheter; om det skedde att den politiska fanatismen, likasom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
