Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än vanligt förargad, hade den obehagliga påföljd att
Philipson nu åtog sig den frånvarande vännen Thorilds
sak, hvarunder han behandlade sin vedersakare med en
ringaktning, hvarpå denna sannolikt icke var beredd och
som lärer n^cket hafva sårat honom. De anförda
frågorna besvarade Philipson på följande sätt:
«Min herre! Hvarken är mitt förnamn Magnus eller är den stora
inkräktaren Alexander känd nnder namnet Philipson, ehuru hans far hette
Philippus. Eder första anmärkning derföre är en blott pojkaktig qvickhet;
men ni borde icke redan hafva glömt att qvickhet utan förstånd (det är
utan sanning) är en tokrolig yrsel. (Se Thorilds Svar på Luntan, sid. 13.)»
«Uti edra frågor, hvilka på intet sätt angå mig, bekräftar ni på ett
högtidligt sätt sanningen af det ordspråk: att en enda tok kan fråga mer
än sex visa män kunna svara på.»
«Jag inlåter mig icke i det egentliga tvisteämnet förrän herr Thorild
förklarat sig icke sjelf kunna försvara hvad han skrifvit. Men han torde
nog lära er att icke återigen visa er såsom en kesande stut på Parnassen,
som sätter sin svans i vädret som en spira och rasar öfver alla berg och
backar. (Se hans nyssnämnda Svar på Luntan etc.)»
«Vilja försvara en sak, som man tror vara sann och rätt, är icke
oädelt; men göra illa en verkligen god sak är näst intill den olyckan att
göra en verkligen elak sak.»
«Jag skall i anseende till edra löjliga förebråelser emot mig för det
jag utgifvit den ifrågavarande Thorilds kritik göra icke er utan publiken
följande förklaring:
«Då jag inhändigade denna kritik, och innan jag föranstaltade om dess
tryckning, lemnade jag densamma åt den visa författaren till den i så
många afseenden för svenska publiken dyrbara afhandlingen, hvilken var
föremålet för herr Thorilds kritik: jag anhöll att få veta om något i denna
kritik förekom, som ansågs sårande och anstötligt, och hvilket det kunde
vara? Se här det svar jag derpå erhöll: »Kritiken är utan tvifvel det
bästa sätt att sätta sanningen i sin rätta dag, och jag har vid den
närvarande hvarken i anseende till innehållet eller uttrycken något att påminna,
ehuru jag tror att min mening icke på alla ställen af kritikus blifvit rätt
fattad.»»
«Detta svar, värdigt en filosof och en vän af det sanna och rätta,
fördubblade min innerliga högaktning för den ädla författaren: det gaf mig
full rätt att oförändrad utgifva kritiken, och blott det skulle kunna
rättfärdiga mig för alla edra impertinenser.»
«Jag har dessutom den fulla öfvertygelse, att en författare, hvars första
föremål är att upplysa, det är, att gifva klara begrepp om sitt ämnes
sanning och rätt, aldrig kan genom kritiken något förlora, men alltid något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
