Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinna. Ni medger ju att en författares satser eller meningar skola vara
antingen sanningar eller osanningar. Men bland filosofer är ingenting sanning,
utan i kraft af klara och öfvertygande skäl och bevis. Dessa kan ingen
kritik genom någon konst tillintetgöra. Detta är så visst, att all den lögn,
som de dödlige tillbe såsom sanning, icke längre anses såsom sanning än
till dess de mera upplyste få nog mod att genom klara och öfvertygande
skäl och bevis visa att lögnen icke är sanning, eller att den förmenta
sanningen är lögn.»
«Men när en kritik anför tvifvelsmål och inkast emot en sanning, så
far författaren ett lyckligt tillfälle att göra sanningens välde mera segrande,
mera allmänt. Ar väl detta en förlust?»
«När åter en kritik med skäl och bevis uppenbarar misstaget hos en
författare, och visar osanningen af dess sats, har icke författaren då vunnit
en ädlare upplysning, ett renare vett? Ar icke det en reel vinst? — Men
derföre att en kritikas på alla ställen icke har rätt fattat en författares
mening, kan ingen rättsinnig anse hans kritik onyttig; icke heller är det
ett skäl att derföre neka sin tjenst med dess utgifvande. Det gör endast
nödvändig en förklaring af författaren.»
«Se här de tänkesätt, som hafva motiverat mitt biträde med
utgifvan-det af herr Thorilds ifrågavarande kritik. Detta biträde är dessutom ett
offer åt en olycklig vän. Ni bör, Oaktadt all er orättvisa, respektera det.»
Lorentz Munter Philipson *).
Detta föraktfulla och trotsiga svar retade i högsta
grad Leopold, som i ungdomen icke saknade sin fåfänga
med åtföljande ömtålighet. Under den 20 Januari 1794
genmäler han Philipson på följande sätt:
«Min herre! Alltsedan ni ädelmodigt öfvergaf er första profession, att
skrifva recepter, för den, i er hand långt mindre mördande, att skrifva
kritiker eller att utgifva andras; lärer ni väl knappt minnas er hafva
utdelat till någon så starka piller, som dem ni uti Extra-Posten förlidet
år **) funnit godt att förordna för mig i anledning af min recension af herr
Thorilds kritik öfver boken om Upplysningen.»
«Jag hade begått det oerhörda felet att misstaga mig på betydelsen af
bokstafven M. i ert värda namn, hvilken jag trodde betyda Magnus, som
den annars vanligen gör. Med den öfverlägsenhet, som tillhör grundligare
kunskaper, gendrifver ni denna grofva osanning, bevisandes er heta icke
Lorentz Magnus atan Lorentz Munter, hvarigenom mina skäl emot er i så
måtto märkeligen försvagas. Oaktadt den litet hårda tillvitelsen som ni gör
*) Extra-Posten 1793, N:o 299.
**) I December.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
