Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig, att vara en « oförståndig pojke», då jag kiinnat inbilla mig att ni hette
Magnus, är jag dock färdig att offentligen tillstå min förseelse. Jag
erkänner inför hela publiken att jag lefvat i den olärdaste okunnighet om ert
värda förnamn Lorentz Munter, och gör er all den rättvisa som man
förtjenar, när man blifvit kallad Magnus oförskyldt.»
«Men det är ej nog, min herre, att heta Lorentz Munter, ni måste
äfven söka att göra heder åt ert namn. Det usla sätt att med skällsord och
plumpheter besvara påminnelser, visserligen ej författade i den stil ni
brukar, tjenar, som jag tror, till ingenting mindre än till detta ändamål. Ni
har velat härma en cyklop, ryktbar för sin grofva tilltagsenhet. Men, min
herre, medelmåttans härmning förderfvar allt; och Sjelfva plumpheten
förlorar under henoes matta penna sin energi utan att förlora sin föraktlighet.»
«Det förhåller sig med förståndet, hvarom ni talar så ofta, alldeles
som med dygden. De, som mest ropa derpå, äro gemenligen de, som hafva
att skyla den största brist af dessa egenskaper. De, som äga dem verkligen,
åtnöja sig att bevisa det genom utöfningen.» •
«Om ni, min herre, varit ibland dessas antal, hade tillfälle gifvits att
visa det innan ni gjorde er till utgifvare af herr Thorilds sista kritik. Ni
hade visserligen då förut eftersinnat, huruvida ni ej bevisat er så kallade
»olyckliga vän» en ädlare tjenst med att afstyrka än befordra tryckningen
af en skrift, hvari förgripliga satser rent af pådiktas en namngifven
författare och hvarigenom alla rättsinniges harm nödvändigt måste kallas öfver
en af begge: den brottslige, som dem publikt yrkat, eller den oförskämde,
som dem uppdiktat. Det fordras ej ett stort förstånd att förutse detta.
Ni hade då äfven med lätt möda funnit att. om änskönt kritikens
afsätt-ning genom ett sådant medel aldrig så lyckligen främjades, finnes likväl
intet tillstånd af behof, som gör detta medel mindre oädelt, hvarken hos
er vän att bruka eller hos er att understödja. Också detta, min herre,
synes mig hvarken tvetydigt eller för en man af förstånd svårt att inse.
Hade ni ännu gjort blott ett steg till i eftertanka, skulle ni hafva lika
klarligen begripit, att «om två eller tre misstag» (som ni med något skäl
påstår) icke alltid göra en kritik förkastlig, blir en sådan ursäkt likväl icke
då behörig, när hela kritiken består af blott dessa två eller tre misstag;
allraminst när dessa misstag innehålla kränkande tillmälen, uppspunna
antingen med tydlig medvetenhet om deras ogrund, eller tillkomna af den
lättsinnigaste bekymmerslöshet om den bokens sanna innehåll, som man
angriper. Nu, min herre, det jag här tagit mig den friheten att säga er,
är det rent förstånd, eller är det–-sådant som ni skrifver?»
Vi vilja ej i sin helhet meddela denna replik, i
hvilken författaren på mera än ett ställe förhetsar sig,
lemnande den ironiska och lekande ton, som han i bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
