- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
93

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för dem alla. Han läses ömsom med häpnad, rysning,
förtjusning och tårar, då större delen af edra genier
läg-ges bort under starka gäspningar och dessa tvungna
uttryck: jo, jo, det der är vackert nog». Med afseende
på det företräde Enbom tillerkänner Gessner, såsom «ett
naturens geni», anmärker han i en not: «Jag föraktar
ej reglorna i allmänhet, utan endast edra små skråreglor.
Jag fördömmer ej konsten och smaken, utan endast er
lilla handtverkarkonst och er ensidiga smak, hvilken J
vid alla möjliga tillfällen ej underlåten att komplimentera.
Jag vet att ej en enda sund tanke, än mindre flera
tankars sammansättning kan alstras utan någon viss
regel. Sjelfva naturen följer lagar och kan i ett visst
afseende kallas den högsta konsten. Den har den bästa
smaken, som mest älskar det naturliga. Detta behagar
oss högst i alla snillets alster, så framt vi ej blifvit nog
olyckliga att komma bort ifrån naturen. J talen
beständigt om plan och sägen att i den ligger snillet.
Deruti hafven J rätt. Men ligger icke snillet äfven i
de detacherade skönheterna? Och huru kan planen vara
skön, der dessa icke finnas? Utom dem blir ordningen
i ett vitterhet88tycke lik ordningen mellan dragen i ett
ansigte, som är utan fysiognomi och behag, eller lik
ordningen mellan benknotorna i ett skelett. Dessutom gifvas
stycken af den art, att de ej tåla denna regelbundna
gång, denna kalla och sterila plan. Jag menar dem, i
hvilka känslan råder. När hon utgjuter sig i sin styrka,
så fån J ej taga illa upp, om hon antingen
öfversväm-mar eller genombryter edra små fördämningar. Någon
gång kunna ett par rader i ett sådant stycke både äga
ett större värde och göra en starkare verkan än hela
tre bladen i en af edra mest prisade geniers mest
konst-rika afhandlingar på rim» o. s. v. Här följa ett par
exempel af Lidner och Thorild, det sista ej synnerligen
vål valdt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free