Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hammarsköld förmodar att Enbom icke allenast
varit «intagen af en blind och öfverdrifven egenkärlek»,
utan äfven att «en högst ytlig bildning samt en oklar
åsigt af konsten och lifvet skulle derjemte hafva bidragit
att förvirra honom». Med det förra antagandet må
förhålla sig huru som helst: det senare antagandet tyckes
icke vinna stöd af den nu anförda artikeln, som
förråder en esthetisk bildningsgrad, hvilken åtminstone
måste anses jemförlig med de flesta samtidas inom
fäderneslandet. Några af hans satser, då ännu ej erkända af
de tongifvande i landet, låta ännu rätt godt försvara
sig; ehuru de hos honom äro fragmentariska och
framkastade utan inbördes sammanhang. Kanhända var det
mindre Enboms esthetiska ogrundlighet och poetiska
oförmåga, som beredde hans olycka, än hans
obetänksamhet att personligen reta Leopold, samt hans vanrykte
såsom jakobin, i hvilken egenskap han diktat politiska
«ledigt utarbetade visor, i hvilka han egentligen uttalade
sin antirojalistiska stämning». För att hindra dessas
framgång, menar Hammarsköld, behöfdes verkligen hela
styrkan af den Leopoldska sarkasmen. Besinnar man
derjemte att Enbom i sin nyss anförda artikel råkat
sticka Leopold på den ömtåligaste punkten, den, hvars
vidrörande först väckt hans hat emot Thorild, nemligen
tragedien Oden, så är ej att undra på att Leopold
ansåg sig med gödt samvete kunna afstraffa sin granskare
genom en offentlig hudflängning, i synnerhet som denne
till sin kritik af Oden, för att uttala sin tanke om
Leopolds författarskap i dess helhet, tillägger följande
dristiga not: «Detta*) är ej sagdt i någon öfverilning för
att förringa denna skaldens värde. Mitt hjerta hyste
ännu aldrig en så låg afsigt, som den att vilja förneka
någons förtjenst. Jag vill endast härmed bevisa, huru
de der goda herrame kunna berömma lika så orimligt
*) Förkastelsedomen öfver Oden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
