- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
145

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

högsta omvårdnad, och villigt på hans bud åtager sig
att mörda sin egen dotter». — Äfven denna anmärkning
är obefogad: att Oden beslutat Yngves och Thildas
återförening visste Asmun redan genom det samtal, som
han hade med Oden i andra akten, och som åter
för-sonade honom med Oden, till dess han, vid
underrättelsen om Yngves uteblifvande på det ankomna
skeppet, trodde sig af Oden åter bedragen. — «Pompé»,
fortfar Hammarsköld, «är af det föregående förmodligen
redan bekant; det enda som bör tilläggas är att denna
man, som vid slutet af dramen med så kallt blod
afträ-der sin älskarinna, i samtalet med Yngve (tredje akten,
fjerde scenen) och i det med Thilda (fjerde akten, sjunde
scenen) är en så häftig älskare, att han måste uppoffra
allt för att äga Asmuns dotter. De öfriga personerna
äro, Thilda icke undantagen, i så hög grad obetydliga,
att det ej lönar mödan att vid dem sig uppehålla.»

«Situationerna», fortfar granskaren, «äro
fullkomligen svarande mot det öfriga. Oden, de båda gångerna
han blir fången, föres bunden, icke till romarnes läger
utan längre in i sitt land. Jag har redan nämnt detta,
men en sådan orimlighet skadar icke att oftare
releve-ras. Likaså märkvärdigt är det äfven, att medan Yngve
ännu är fängslad får och emottager han ett svärd af
sin älskarinna (femte akten, sjette scenen). Utom det
löjliga i denna sammansättning, är den äfven stridande
mot all kostym. Man känner att ibland de äldre
folkslagen fick ingen fängslad man röra vid de frias vapen
och kännetecken — svärdet. Dock, dylika fel träffas
flera i denna berömda tragedi. Om benämningen af
romerska fälttecknen med fanor har jag redan talat; men
hvad säges om Odens sätt att tilltala Asmun med
Thildas far?

£n hvar af oss ännu de dagar minnas kan,

Då andra tänkesätt af Thildas far man hörde.

Malmström. III. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free